Dagens Nyheter – 21 december 1867, sida 2

Stockholms-Nyheter. Svenska akademiens högtidsdag firades i går afton å stora börssalen i näraro af konungen, drottningen och de herigliga paren samt ett stort antal åhörare. Sammankomsten öppnades af akademiens lirektör, professor G. H. J. Ljunggren med tt kort tal, hvarefter tillkännagafs att exyeditionschefen Gunnar Wennerberg skulle söra sitt inträde i akademien med ett minnestal öfver sin föregångare framl. biskopen Christian Erik Fahlerantz. Den teckning herr Wennerberg uppdrog öfver den hädanoångne satirikern var i allmänhet sann och lycklig, ehuru minnestecknaren måhända gjorde sig nog mycken möda att sätta en religiös prägel på ett och annat, som skulle ha varit mera träffande, denna prägel förutan. Han talade om Fahlerantzs tvåsidiga författareverksamhet, den allvarliga och den humoristiska och framhöll hurusom det för en icke alltför djupsinnig betraktare måste synas märkvärdigt att en och samma penna skrifvit Ansgarius och — Noachs ark, hvilka båda arbeten talaren snillrikt recenserade. Efter minnestalets slut helsade direktören herr Wennerberg välkommen i den vittra kretsen, dervid yttrande att så väl Fahlcrantz som hans efterträdare buro vittne om att humorn stode i ett nära samband med sinne för religionen och en varm fosterlandskänsla. Härefter underrättades man om att 23 täflingsskrifter blifvit inlemnade till akadedemien, af hvilka en i vältalighet och 22 i poesi. Bland dessa hade blott en enda befunnits värdig att belönas med andra priset, nemligen en öfversättning af Euripides, som blifvit gjord af rektorn vid läroverket i Örnsköldsvik Alfred Selahn. Ett par arbeten nämndes dessutom med loford. Carl Johanspriset hade akademien tillerkänt prosten G. H. Mellin. Akademiens medalj för detta år var slaAA AA mesh -— ——— gen öfver framl. teologie professorn i Upsala Samuel Ödmann. På ena sidan ses den gamle naturforskarens och teologens porträtt och deromkring hans namn och titlar samt påden andra en örn, sittande på spetsen af ett berg och blickande öfver den vida nejden, hvaröfver läsas orden: Cui coelum ett terra undique patent. I afskärningen är inskrifvet: Verbi divini et nature interpres sagasiss. ob. MDCCCXXIX. — Redaktören Strandberg skildrade Samuel Ödmanns intressanta lefnad i raska och lifliga drag, omtalande än Wieselska huset i Småland, der han uppfostrades, än hans vistelse som informator, huspredikant och skollärare på Wermdön, än huru han, såsom professor i Upsala, låg till sängs och höll sina föreläsningar. Ödmann var född 1750 och afled 1829, efter att i följd af en frossa, som han ådrog sig vid ganska ung ålder, ha nödgats hålla sig i sin säng omkring fyratio år. Medan han vistades såsom skolmästare på Wermdön voro hans skrifter kända utomlands, och det var Gustaf den 3:dje, som framdrog den gömda talangen i ljuset. Waxholms undergång. Blekings-Posten meddelar följande fullt tillförlitliga underrättelser i fråga om befästningskomit6ns förslag angående Stockholms befästande: i Den hittills följda planen för Stockholms befästande skulle, om den fullbordades, komma att medtaga en summa af öfver fyra och en half millioner riksdaler, utom hvad bestyckningen kostar, och befästningen ändock ej blifva så stark, som den af komiterade föreslagna, hvilken kan utföras för en kostnad af en och en half million; alltså en besparing af tre millioner rdr och en bättre befästning. Detta lysande resultat af komitens verksamhet lärer icke kunna jäfvas, enligt hvad väl underrättade, sakkunniga personer försäkra. Den hufvudsakliga skilnaden mellan den hittills följda befästningsplanen och den nu föreslagna är, att af de tvenne djupa inloppen, Oxdjupet och Kodjupet, hvilka leda till Stockholm, är enligt den äldre planen det förstnämnda, djupaste antaget att igenfyllas, hvaremot enligt den nya planen just detta hålles öppet och det andra stänges. Derigenom vinnes en beqvämare farled till hufvudstaden och ett EN RYTER KO ESENEENASSET