Dagens Nyheter – 17 december 1867, sida 2

Detta är enligt vårt omdöme ett fullkomligt misstag. Med frisinnade åsigter följer vanligen intresse för ailt slags framåtskridande; således äfven kommuneas. Hvad vill man väl söka hos de konssrvative? Sjelfra deras namn tillkännagifvar deras satillaståndsbegär; åtmirstone i ett fall (det politiska), och önska de framåtskridande i det kommunala lifvet, så kan man doek vara säker om i hvilken riktning. Dessutom kan msn vara öfrertygad om att de komservativa öfverallt och efter förmåga. befolka med de sina. Derföre böra ock de frisinnade följdriktigt endast uppställa oeh rösta på liberala kandidater: Obetänksamt är det äfven; att välja personer endast derföre, att mam känner dem såsom nitiske; bra och, som man säger, dugtige i enskilda värl t. ex; affärsföretag, bolag; i ordnar (48 en ofta begagnad väg till popularitet) m: m.; ty sålunda kam man ofta sätta bocken till trädgårdsmästare, hvarpå vi här ej sakna exempel al flera slag; Nej — det är hos ds frisinnade vi vilja söka upp män, värdiga vårt förtrosndes, lika väl till hvilka allmänna up:drag som helst, der ej frågan är om specialkusskaper och man då ej har någon frisisnad att välja på. I den olycksaliga 12 kommuunalförf. har man trott sig fiana enda orsaken till atwt vid stadsfullmäktigvalen intresset är så ringa. Det är ock genom siffror mästar till komplett evidens ådagslagdt, att af dem som ega stort röstsal få uteblifra vid valen; men att sedan; propartionsvis, ju mindre rösttal, dess mindre intresse fianes, så ast t. ex. af Stockholms tusendetals röstegande till kommunalval med mindre än 15 röeter endast måxgra få röstat: Mem aan bar trott denna olyckliga terka förlamande äfven i motsatt riktnivg, ty vid sednaste rådmansval i Stockholm aamärktes att de röstande (endast omkring 200) till dea aldra west öfrervägande dalen utgjordes a! persomer med mindre röstetal vid kömmunalval, under det de med större röstetal afböllo sig, skgande troligen: kvad tjänar det att gå och rösta, gå jag blot bar en röst? I allt detta ligger en odisputabel zanniog, men på samsaa gång måste det erkännas att det alldeles icke visar en liflig allmän-ande; att man afråller sig från att rösta derför att ran tror sig komma i minoriteten; Dit är just då som alimän-andan borde framträda i all sin verksamhet och drifva igenom sina vilja genom vakenhet och påpasslighet. Betänker man endast huro iatresset för det allmänna oftast visar sig vid kyrkostämmor, val till kommunala män; riksdagsmän, magistratstjenster, taxeriagsmän O. 8. V:, så måste man medge att allmän-andan är ringa. Men om allmän-andan vid valo. s: v. visar sig klena, så ligger det i sakens natur att ntgången af dessa val äfven tör blifva klen. Om inom ex kommunalstyrelse af t. sx. hundra män under årets lopp endast en tredjedel dsltagit i öfverläggningarne; men deremot två tredjegelar endast nrärvarit och deraf 30 aldrig öppnat sin mun, så kan man hafva rättighet säga: säfven bland dessa hundrade män är allmänandan klen!s — Nu är ofvanetående exempel alldeles icke ett blott antagande, utan råkar olyckligtvis vara en verklighet, just inom den styrelse som har Stockholms kommuns väl i sina händer; Mot detta onda finnes blott ett korrektiv: allmänandan. En allmänanda; nög långliivad hos valmännen att icke släppk det valda ombudet ur sigte; att moga följa, eller åtminstone i någon mån följa den valdes sätt att uppfylla sitt förtroende-uppdrag och, om detta icke befiunes tillkännegifra det väntade intresset, välja ett nytt ombud så snart tiden dertill är inne. Det som man torde hafva rättighet att allraminst fordra, är att den valde satt sig in uti åtminstone ett ämne, en sak, och har förmåga att derföre uppträda och arbeta. Har han j denna förmåga, så är bans val förfeladt, ty ast tala om hvad som kan i utskott; sämnder ock afdslvingar göras af en persoxr, den der aktar sitt kall så litet att han ingen eller nästan icke någon gång uppträder vid allmänna sammankomster, det är bara xWords, Worde). Ehuru, såsom af föregående måste tydligt och klart framgå, vi naturligtvis föredraga att se hvarjs fosterlardsvän uppträda i frawåtskridandets sanna frisinnade anda; så kunna vi dock icke neka, att vi se oss nödssksde att skänka vår aktnivg åt den verksamms konservative mannen, mena icke åt den tröge, overksamme som kallar sig frisinzad eller gäller derför. Huru skall man dessutom kunna bedöma den persons ståndpunkt, som aldrig låter höra af sig? Men hvem har väl vården om den lifvande värmen, som kallas: allmänanda? — Pressen, den fria prezsen! — Också kan icke denna press nog mycket omhbulda ech söka utveckla denna för landets väl så nödiga, så oundgängliga snda; Den måste framkallas; underhållas, utbildas och spridas neråt till de djupa lederna: Den måste genomtränga statskröppens alla lemmar, och må äfven qvinnans sinne vara öppet för densamma; ty det är hon som skall med modsrsmjölken låta det uppväxande slägtet insupa denna aada, som ovilkorligen måste tillhöra hvarje föratåndig och framåtseende medlem af samhället och som i förening med sann fostermm MM mm HM FR pp en at FA RR AA DD