Dagens Nyheter – 16 december 1867, sida 3

fästade på golfvet tysta! åhörde hans bekännelse. — Nej, det gör jag icke! Mitt förstånd är i denna stund lika redigt som det ailtid varit; och jag förklarar nu öppet att det var jag som lät införa de artiklar och notiser, som för någon tid sedan förekommo i åtskilliga tidningar och innehöllo förklenliga omdömen om min stjufdotter. Härefter redogjorde han för orsaken, hvarföre han försökt afdagataga mig. Hans affärsställning hade varit förstörd, och han hade velat åtkomma min blifvande förmögenhet. Den person, -hos hvilken han egentligen stod i skuld, Kade skickat en agent till honom, och det var denne som genom hotelser m. m. öfvertatat honom till att handla såsom han gjort. Han måste slutligen upphöra att tala, eraedan rösten tröt honom. Pastorn bad oss gå ut, för att han skule få vara ensam med honom i hans sista stund, och vi lydde naturligtvis denna tillsägelse. Mot aftonen afled herr Cunningham, efter en mycket svår dödskamp. LIX. Följande dag for major Sommerset till EI lerslie, för att der sjelf meddela underrättelse i om herr Cunninghams dödliga frånfälle. Så smart han hunnit fram och ställets innevånaro fått kännedom om hvad som passerat, afsändes: ett bud till oss, med begäran att jag och lady Anne oförtöfvadt måtte infinna oss hos min moder. Vi lydde kallelsen och afreste på samma gåLg som herr Ryland, hvilken medförde liket. Afven Betty, min moders enda trogna tjenarinna under : den tid, hon första gången var enka, följde oss. — Jag har känt henne ifrån hennes barndom, sade hon gråtande, och vet bättre än någon af: