ROMERSKA FRÅGAN I ITALIENSKA PARLAMENTET. Vid representantkammarens sammanträde den 9 dennes föreslog förre finansministern Sella, att man skulle fatta beslut öfver en af några representanter af olika partier undertecknad dagordning, i hvilken det nationela programmet: Rom Italiens hufvudstad bekräftas, innan man skred till diskussion öfver de framställda politiska interpellationerna. Häremot uppträdde konseljpresidenten Menabrea, understödd af flere representanter. Hr Menabrea yttrade, bland annat: Mina herrar, konungariket Italien sträcker sig nu från Alperna till Sicilien. Italien består, skall och måste bestå, trots de ansträngningar man gör för att förstöra detta sköna verk. Låtom oss undersöka dess geografiska förhållanden; mellan de sydliga provinserna och de andra finnes en liten stat, i hvilken verldens ryktbaraste stad ligger. Välan! Denna lilla stat är ett mäktigt hinder för oss. Vore dess regering bättre, vore äfven olägenheterna mindre. Men Rom är nu medelpunkten för sammansvärjningarna mot Italiens enhet. Det är nar turligt att hela Italien lifligt protesterar mot Rom. Hvad skulle väl fransmännen göra, om t. ex. Paris vore i engelsmännens våld? (Bravo!) I vårt århundrade är allt, som kan hämma ett folk, ett hinder som måste undanrödjas. Men båfven är tillika öfverhufvud för en religion. et är vår pligt att vörda religionens hufvud. Icke med våld går man till Rom; man måste använda moraliska medel. Nationalparlamentet har erkänt detta under sitt mars-sammanträde 1861. De, hvilka med vapen i hand vilja gå mot Rom, kränka parlamentets beslut. Ju starkare vi blifva, desto närmare skola vi komma Rom, Kammaren beslöt härefter med 201 röster mot 176 att interpellationerna skulle behandlas före Sellas förslag. På militärkonferensen hafva samtlige de sydtyska staternas representanter i dessas namn OR ENTRY LINS TARA OT NR B TRA 4 TORESSON SYST MONA FET NERO MTV (VR BNP RO