Dagens Nyheter – 11 december 1867, sida 3

misstankar saknade all grund och att hans hustru i alla tider fört ett otadligt lefverne. Naturligtvis erfor herr de 8:t Foix; såsom vi nu måste kalla vår vän; de mest blandade känslor vid underrättelsen om sin makas trohet: Han var glad; men tillika huru djupt måste det ieke smärta honom att tänka på det myckna onda denna maka lidit för hans misstänksamhets skull! Förgäfves sökte Felicit bibringa honom den öfvertygelsen att hennes moder vore villig att förlåta honom i hvilket ögonblick som helst; om han blott erkände att han misskänt henne och förklarade sig vilja för framtiden uppskatta henne till hennes rätta värde: Han tyckte att han förbrutit sig mot henne till den grad; att hon måste vara god som en Guds engel för att kunna öfverse med honom och återskänka honom sitt hjerta. Derför ville han också icke fara till Paris; för att erbjuda henne försoning; förrän Felicitep som eljest skulle ha stannat i London en tid, lofvade att följa honom till sin moder och att medla mellan de båda föräldrarne; Sedan de kommit öfverens om resan; bestämdes att denna skulle anträdas redan den följande dagen på morgonen: Återstoden af aftonen tillbragte fadren oeh dottren tillsammans hos oss; och det var glädjande att se; hvilken innerlig kärlek de visade hvarandra, ehuru deras bekantskap så nyss knutits; ———A LVI, Markisen de 8:t Foix hade i sin barndom; enligt bruket i Frankrike på den tiden; blifvit