Dagens Nyheter – 11 december 1867, sida 2

tro mina ord; och doek har ni sjelf skapat de qval; som sedan så många år tillbaka bott i ert hjerta: Hvarför — 0; hvarför har ni så svårt att tro nu; ni som då var så lättrogen? Jag försäkrar er; min herre; att ni misstagit er: Undersök förhållandena — fråga mig — lyssna till mina ord! — Jag hör er, och min själ blir alltmera beklämd; Tro; säger ni;.: Ack; om jag det kunde. Huru kan ni föreställa er att jag frivilligt dömt mig sjelf till elände? Men detta ämne bör jag icke tala om i er närvaro: Det hade varit bättre att vi aldrig sammanträffat: Farväll Gud och hans heliga englar välsigne er och tage er i sitt nåderika hägn: Farväll — Nej; nej; käre vän ::: käre herr de Coutance! sade lady Anne; i det hon blandade sig i samtalet; Ni får icke skiljas från denna unga dam, utan att ens gifva er tålamod att höra hvad hon har att säga. Jag är förvissad om att ni anser er ha goda skäl för er tro och ert handlingssätt; men betänk; huru ofta det händer att äfven de klokaste menniskor fara vilse; huru ofta omständigheterna göra att oskulden ser ut såsom brott, huru färdiga elaka tungor alltid äro att misstyda.:;. — Ja; ja; ni har rätt; yttrade han med låg stämma; och om jag låtit mig ledas af andras tal; skulle jag icke ha uraktlåtit att söka sanningen; hvarom jag 23 öjigen kunde ha misstagit mig; men jag — Hvad? Tala; dal ropade flickan, ytterst ifri Derefter sammanknöt hon sina båda händer och lyftade dem mot himlen; sägande: — Hjelp mig; o Herre! hjelp den oskyldiga!