Dagens Nyheter – 11 december 1867, sida 2

Utrikes-Nyheter, FRANKRIKES ITALIENSKA POLITIK: I ett den 5 dennes i lagstiftande församlingen hållet tal; till besvarande af interpellationerna i romerska frågan; förklarade Rouher att Italien länge blifvit muntligt varnadt och på förhand underrättadt om, att Frankrike skulle intervenera om Garibaldi beträdde Kyrkostatens område; Sedan den 10 september var Frankrikea beslut fattadt; dess flotta och arm voro rede och Italiens sändebud var underrättadt härom: Derefter vederlade han Thiere kritik af 1859 års italienska krig och yttrade, bland annat: Kunde väl vi förutse Österrikes olyckor 1859? Vi hafva redan uppgjort denna räkning; då vi med Osterrike slutit ett uppriktigt vänskapsförbund; som man må hoppas icke torde blifva utan inflytande på verldsfreden. Den af Garibaldi utförda, af Viktor Emanuel godkända eröfringen af Bicilien har lagt grunden till en tryckande gemensam ansvarighet, för hvilken Viktor Emanuel i dag, om jag så får säga; straffas i vidsträckt måtto: Denna eröfring varlett tadelvärdt medel till det italienska enhetsverkets fortsättande. Rouher klandar vidare eröfringen af Umbrien och sätter i fråga; huruvida Napoleon verkligen muntligt godkände densamma genom ett slags låt gå; Han påminner om att Frankrike på sin tid förebrådde Italien dessa eröfringar, men längre vågade Frankrike icke gå: Derefter rättfärdigar Rouher septemberfördraget och den franska interventionen: Om Frankrike hade förblifvit likgiltigt efter Garibaldis infall; skulle det hafva sjunkit djupt i verldens aktning: Interventionen har äfven stödt Viktor Emanuels tron; i det vi genom att rädda Rom från det hotande anfallet skyddat Italien för anmarki.r — Rörande tilldragelserna i följd af fredskongressen i Geneve yttrade Rouher: De giftiga ångorna derifrån förpestade äfven Paris. Ett lumpet försök att vädja till vapnen gjordes; dock blott för att falla tillsammans till skam och mesa.s I fråga om konferensen yttras: aVi hafva underrättat alla makterna derom, att vi icke vilja uppställa något program; vi skola på konferensen inställa oss med vår forntid och vår nutid. Påfven aatog vår inbjudning utan förbehålle: Rörande den uppställda svårigheten; catt påfren behöfver Rom och att Rom är oumbärligt för Italiens, förklara vi: Italien skall icke bemäktiga sig Rom; aldrig skulle Frankrike tillåta ett sådant; dess ära och hela den katolska verlden tillfogadt våld: Frankrike skall af Italien fordra ett kraftigt; energiskt utförande af september-fördraget; hvarom icke; skall Frankrike sjelf draga försorg derom: Ar detta tydligt noge? Rouher slöt med följande ord: Om vi än med kraft yrka på septemberfördragets hållande i helgd, vilja vi dock på samma gång hysa aktning för och befästa den italienska enheten; Vi önska Italiens och påfvedömets till) varo i jemnb edd med hvarandra; och vi vilja