Dagens Nyheter – 10 december 1867, sida 2

Intog. Den vanliga och naturliga följden häraf uteblef icke. Han som under flera år suttit obemärkt i sin torftiga kammare; ofta kämpande med nöden; öfverhopades nu med anbud, så att han inom kort hade hela sin tid upptagen och hvarje timma; minst sagdt; öfverhöfvan betald: Herr de Coutance åtog sig så mycket han möjligen kunde hinna med; för att med det aldra första komma i besittning af. ett litet kapital: Men snart måste han säga nej åt alla de ytterligare elever som anmälde sig. Lady Anne oeh jag gillade fullkomligt att han icke i sin ifver att samla pengar tog sig vatten öfver hufvudet; såsom ett gammalt talesätt lyder. En dag kom han till oss; synbarligen högst upprörd; med ett bref i handen; hvilket han fått från ett fruntimmer vid Baker-gatan: Bpisteln var affattad på ett språk; som syntes oss blott alltför myeket poetiskt, och innehöll en begäran att han ville egna några timmar åt en dam af hög familj; hvilken nyss anländt från Paris; hört sin utmärkte landsman prisas och skulle nu råka i förtviflan om hon icke finge blifva hans elev: Den ton; som genomgick denna skrifvelse; föreföll mig och lady Anne till den grad komisk att vi; ehuru vi sågo att vi derigenom uppväckte förtrytelse hos herr de Coutance; icke kunde afhålla oss ifrån att helt högt skratta. Fransmannen; som älskade sitt hemland; dess språk; dess vanor och främför allt sjelfva karakteren hos dess folk; märkte icke de öfverdrifter hvaraf skrifvelsen var full; utan fann den