Dagens Nyheter – 10 december 1867, sida 2

Smänyheter. Rymmare, Helt nyligen har en åkare vid namn Svante Andersson lemnat hustru och barn, häst, droska och hufvudstad, sedan han likväl först begått åtskilliga bedrägerier i icke så liten skala. Så har han t. ex. försålt sitt åkeri till 2:ne olika personer för att åtkomma penningar och äfven upptagit åtskilliga penninglån af vänner och bekanta. Genom ingånget telegram har man kommit till den öfvertygelse, att mannen är på väg till Amerika. Hötorgsmuntration. En morgon i förl. vecka, kom en den aldra näpnaste jungfru, fin och nätt och med en krinolin som till omfånget tycktes vara afsedd för flere än en person, till hötorget för att köpa ägg: Det lyckades henne också att träffa på en landtgumma, som just hade jungfruns behof, nemligen ett tjog, till salu. Handeln var snart uppgjord och äggen nedplockades i en liten korg, som hon bar på armen. Då hon vände sig om för att gå hem, mötte hon en bekant jungfru, som också var ute för att köpa ägg. Nu uppstod ett lifligt samtal emellan de begge väninnorna, hvilket, då de inkommit på det vanliga ämnet att förtala sina matmödrar, blef så ifrigt, att de glömde bort både lag och förordning. I detsamma kom en rospiggsgubbe körande med ett litet hafrelass, för att begifva sig till af polisen anvisad plats å torget. I förbifarten knuffade han till äggkorgen, så att denna vände sig upp och ned och alla äggen foro på torget — och i kras. Kors, en sådan usel korg, utropade jungfrun. Sa jag inte hennes näd, när jag gick hemifrån, att jag skulle slå sönder äggen innan jag kom hem? Men den elaka menniskan vill ju alldrig tro mig, nu får hon sjelf se. — Hon blef zu varse bonden, som stannat och gapade på de vackra flickorna. Det är du, som är skulden till att jag slog sönder äggen, utropade hon. Kör åt fanders, din tupp och tag ögonen med dig! — Kjör o sjölf hända håt elsingland o rännstensöna hå ta häggröra me sej! Vet o va de va, saja! Ja, kjör hakerat dit söm polisera a visa hå de regalt, kan tänka, svarade rospiggen. De hä söm in åle ade gjort hute när ja kömmer på de ärtörge. Förria gången ja, va i stan så kjörde