Dagens Nyheter – 6 december 1867, sida 3

Derjemte bad Fulke att jag skulle låta nå gon af tjenstfolket skrifva namn och adress på mina bref, på det att den Cunninghamska fa miljens ledamöter måtte tro; att det var er slägtinge eller bekant till Ester som korrespon derade med benne. — Dessa försigtighetsmått äro ganska väl betänkta; sade lady Aune; för hvilken jag vi sade skrifvelsen; och dessutom lätta att iakt taga; Men hvarföre är ni nu så angelägen att bålla er vistelseort hemlig för herr Canningham? Det kan jag verkligen icke inse. — O! råd mig icke att uppdaga för honom; hvar jag finnes, lady Anne; ty om jag såge att ni önskade det; skulle jag icke kunna vara e! olydig, och dock, vet ni; tror jag nästan att jag heldre skulle möta döden än min stjuf: fader. — Jaså; mitt barn; då vill jag icke säga mera om saken; Han är en dålig; en lågsin nad man; och derföre är det kanske bäst att undvika honom: Den dag nalkas dock; då ni; skyddad af en trofast make; kan trotsa honom; och då behöfver ni icke längre taga er tillflykt till sådana medel; som ni nu nödgas använda; och hvilka; ehuru visst icke ohederliga; likväl äro er mindre värdiga: — Jag inser det sjelf; men hvad skall jag väl göra? — Iogenting nu::: Korrespondera med er broder på det sätt ni kommit öfverens om. Vet ni hvad jag tycker? Ingen är mera lämplig till att mottaga brefven från Ester och adressera era till henne; än fru Walton. Hon vet; huru allt förhåller sig; och skall derföre icke misskänna er; någonting som är så van