Dagens Nyheter – 6 december 1867, sida 3

oriktig behandling; de ordinerat; fortfor likväl Ester, som hade den närmaste vården om Falke; att noga iakttaga de meddelade föreskrifterna. Af åtskilliga uttryck; som min breder fällde, kunde jag tydligen märka att hans fader fortfarande var likgiltig för honom och att Aylmer med oinskränkt välde herrskade öfver sina föräldrars bjertan. Att min moders ställning icke var det ringaste förbättrad; kunde jag äfven sluta till; likasom att hennes hem var; om möjligt; ännu otrefligare än förr: Men innan vi hunnit säga hvarandra hälften af hvad vi ville säga; kom Ester inspringande och bad 0ss genast skiljas; emedan Benson förklarat sig ämna personligen komma in; för att se hvem det var, som uppehöll unga herr Cunningham. Några få bjertliga afskedsord; en lång omfamning, hvsrunder jag kom i tillfälle att sticka i Fulkes västficka en liten börs; innehållande hälften af de penningar; jag egde; en hastig öfverenskommelse med Ester att hon skulle skrifva till mig med det första; ännu en sista nick till dem båda — och jag var åter allena: ————— LIV. Enligt löfte erhöll jag med följande dagens post ett bref från Ester; hvari låg innesluten en skrifvelse från Fulke; som frågade om jag ieke kunde uppgifva någon annan adress än lady Anne Sommersets; emedan; för den händelse att herr Cunningham skulle få se en biljett med denna utanskrift; misstankar utan tvifvel skulle uppstå hos honom;