Dagens Nyheter – 6 december 1867, sida 2

Jag berättade omständligt för lady Aune; huru herr Meredith betett sig mot mig; förbigående intet; som jag kunde erinra mig; och aldrig har jag sedan sett hennes panna så djupt fårad eller hört bexne uttala sådana hårda ord som vid detta tillfälle: Hennes blick var vänlig, då den hvilade på mig; men tillika genomträngande; Jag kände att hon läste i min sjöl; och ehuru jag var oskyldig; blef jag en smula generad. Jag beslöt gå ut en stund; för att bli lättare till sinnes; men. måste gå ladyas önskningar till mötes i ett afseende: hon ville icke låta mig gå; utan att vara åtföljd af en betjent. Visserligen fordrade det allmänna bruket att en så förnäm dam, som fröken Neville, icke visade sig på allmänna platser; utan att ha en tjenare några steg bakom sig; men mig beha-gade denna anordning icke alls; Jag tänkte med en viss saknad på den tid; när jag obevakad kunde gå hvart jag ville; utan att någon brydde sig derom. Jag var ju ingen bättre menniska nu än då; ehuru jag kommit i en lyckligare ställning; och om jag; till följd af min easamhet; råkade ut för något obehag på gatan; skedde ju ej större olyeka nu än förut under min vistelse i London så ofta kunnat inträffa: Emellertid rättade jag mig efter min beskyd-, darinnas önskan; och jag hade icke gått långt; förrän jag alldeles glömde bert betjenten: Jag begaf mig till Soho-square; för att i en dervarande musikhandel köpa noter till ett stycke; som lady Anne tyckte mycket om och ville lära sig: Sedan jag köpt och betalt några musikalier;