Dagens Nyheter – 6 december 1867, sida 2

Utrikes-Eyheter, Utdrag ur ett bref från Rom, dateradt den 29 november: Ingen af de fångna garibaldister; hvilka äro födda i Kyrkostaten, må; sedan han blifvit utlevererad till den italienska regeringen; hit återvända, vid äfventyr att ställas för krigsrätto: Så lyder den romerska regeringens stränga påbud, som revolutionskomiteen i förrgår på sitt hemlighetsfulla sätt bekantgjorde för romarne, med det tillägg; att ett större antal fångar i går skulle utvexlas och att man kunde få säga farväl till dessa frihetens martyrers; om man på angifven tid samlades på de gator; som tåget skulle passera. En följd häraf blef; att en betydlig menniskomassa uppfyllde gatorna; Polieen rensade väl dessa alltemellanåt; men det var såsom om folk åter hade stigit upp ur jorden; så omöjligt var det för gensdarmerna att uppehålla ordningen: Det dröjde länge; man började redan tro att regeringen hade uppskjutit afärden, då ropet oder äro del hördes; och den första afdelningen af fångar blef synlig: Liksom ledd af en tanka, störtade mängden sig mellan fångarne och vakten; trängde; dennas motstånd till trots, in mellan de fångnes leder; omfamnade vänner och eslägtingar bland dem och gåfvo sina upprörda känslor luft i tårar och hänförande ord. Här och der visade sig romarinnor af de högre klasserna på balkongerma och nedkastade med ett betydelsefallt a reverdere (vi se hvarandra åter!) lagerkransar och blommor till fångarne; Det var ett verkligt triumftåg! Då tåget var utanför fästet S:t Angelo; dundrade ett väldigt pevvivar-rop upp till de fångne romare; hvilka; mindre lyckliga än krigsfångarne; bakom denna gamla; till en fästning förvandlade, mausolåes murar vänta på att ställas inför en krigsrätt; som tvifvelsutan icke kommer att afkunna någon mild dom, om resktionen, som nu utvecklar samma liflaktighet som år 1850, kommer att få råda. Ionan bantåget med fångarne afgick; lyckades en garibaldist att tillropa menniskomassan följande ord: Liten på Gud; som tronar i himmelen och icke i presterskapets ficka; vi vända snart åter och plantera Italiens segerrika fana på den rensade Vatikanens murar, Dessa ord gingo från mun till mun, men så fastvuxne äro italienarne, till och med de mest revolutionärt sinnade, vid tron på påfvedömets andliga makt, att många korsade sig och bådo helgonen förlåta den dugtiga karlen. Detta drag af den romerska menighetens tänkesätt finner sin uvaturliga förklaringsgrund i den omständighet; att folket här uppfostras af presterna, hvilka qvarhålla detsamma i ett slags barnsligt naivitets-tillstånd, hvaraf följden är, att det icke förstår att skilja mellan Guds och påfvens makt; som dess lärare skildra såsom