sjukbädd. Jag förstår mer än väl att som nig bör uppskatta er godhet; — Hvilken oförskämdhet! — Bedragerska, utropade fru Elliots syster, som i detsamma slöt sig till oss; . — Jag är sannerligen på det högsta öfverraskad af ert uppförande; mina damer; utbrast major Sommerset; i det han mötte de begge systrarne med en föraktfull bliek; såsom en vän till detta unga fruntimmer; måste jag — — Vän! i sanning ett hedrande vänskapsförhållande! Och efter allt hvad ni sagt mig; vågar ni verkligen till mig yttra någonting sådant! — Säg ingentiog mer, Margareta; major Sommerset är oskyldig och rår ej för att denna listiga äfventyrerska tillnarrat sig hans medlidande; Låt henne genast lemna detta hus; och må vår glädje ej längre störas af henne! — Nej all frid och Jycka har flytt; sedan hon blef emottagen under detta tak; Likväl vill jag — — Förlåt mig, fru Elliot; men om, såsom jag mot min vilja nödgas antaga; dessa i högsta grad orättvisa och förolämpande anmärkningar äro riktade emot fröken Neville; så protesterar jag; såsom en vän till henne och hennes moder; mot hennes qvardröjande i ert hem; Jag kan icke gå in på att hon fördrager en sådan behandling: — Verkligen! Vågar jag fråga med hvad rättighet ni tillåter er att blanda er uti hvad som angår endast mig och min guvernant? — Med den rättighet; som jag nyss haft äran nämna; fröken Neville är — — Fröken hvem? utropade mamsell Lawson: