Dagens Nyheter – 29 november 1867, sida 3

— Ja. — Huru? — Och hon böjde sig ned öfver mig, frågande med alla tecken till oro och undran: — Blir ni här länge? Med ordet här menade hon utan tvifvel London; men jag uppfattade icke hennes fråga riktigt; utan svarade: — Endast tills mitt ärende blifvit uträttadt. Jag vistas icke numera i mitt föräldrahem, och jag har blifvit hitskickad af den person; i hvilkens tjenst jag är. — Borta från ert heml!..: MHitskickad!.:. Är i tjenst! :. : Hvad vill detta säga? — Jag är för närvarande guvernant? — Hvad? — Guvernant I en familj; der jag intager en ställning; föga bättre än tjenarnes: — Omöjligt! och dock — kom hit; kom hit! Detta yttrades i en befallande ton: Jag gick till henne och med darrande hand upplöste hon de band; med hvilka min hatt var fästad, tog af denna; lät mina lockar nedfalla kring mitt ansigte, som hon betraktade med blickar; hvilka kommo mig att gråta. Hon såg mina tårar, och heunes egna ögon fuktades. Hon beherrskade sig en stund; men hon förmådde icke länge tygla sina känslor; utan förde båda händerna till sitt ansigte — och vi gräto begge; Minnen af det förflutna, tankar; som; sedan många och långa år varit begrafna; vaknade hos fröken Aylmer vid åsynen af anletsdrag; hvilka i så hög grad liknade hans — jag mer nar honom; som var den ende hon älskat; och hvilkens bild hon troget bevarade i sitt hjerta: