Dagens Nyheter – 28 november 1867, sida 2

inträdde, om icke just fru :de Visme; som äfven spekulerade på att få mig till lärarinna i musik: Blommor; flor; tofsar; fjedrar; band och spetsar — se der hvad som företrädesvis utmärkte denna : dam: Hon kom emot mig; räckande mig sina båda händer; likasom hade vi varit gamla bekanta; och dock kunde jag icke erinra mig att vi någonsin utbytt ett ord med: hvarann. — Ah, fröken Bell! yttrade hon. Jag är förtjust öfver att träffa er, Era milda toner hafva ljudat i mina öron alltsedan den anges näma afton då den kära fru. Elliot beredde sina bekanta tillfälle: att höra dem... Men säg mig nu; har ni redan uppgjort med vår gemensamma goda vän här; i annat fall ber jag ..: — Ja, ja! utropade den goda vännen; i det hon sprang upp från stolen; allt: är öfverenskommet oss emellan; jag har blott ett par ord till att säga fröken Bell; och jag hoppas derföre ni. ursäktar att vi lemna er: ett ögonblick. — Ja visst; jag kan icke-vara nog sjelfvisk att hindra er från att sätta er i besittning af en så ovärderlig skatt; men om någon liten svårighet skulle uppstå — det händer ibland att oförutsedda hinder för våra önskningars förverkligande yppa sig — glöm ieke bort mig. Jag vill icke göra mina anspråk gällande förrän i andra rummet; men ..: Vi hörde icke mera; ty i detta ögonblick lemnade vi rummet: Gud vet; om fru de Visme verkligen ville ha mig; jag är nästan rädd för att hon endast begagnade tillfället till att få skryta litet; och att hon, ifall det på allvar blifvit fråga om att engagera mig, skulle: ha