Dagens Nyheter – 28 november 1867, sida 1

Ke XXX 200 ————-— 2 —— 3 Lyckligtvis kommer understundom någon sak å bane; som förauvleder undersökningar af det förflutna; och någon trägen forskare framdrager då ur dammiga arkiver fullt tillförlitliga upp: gifter, hvilka sprida ett ofta öfverraskande ljus öfver den gamla goda tidena och visa att den icke var på långt när så förträflig, som mången föreställer sig: Och vid jemförelse med den tiden, sådan forskaren visar den ha varit; framstår vår tid såsom långt mindre svart; än man ofta målar: den; Det är gudskelof så; att i trots af alla hinder från de styrandes sida, i trots af alla fördomar och förvillelser;, går menskligheten oupphörlig framåt; till ett bättre: En sak; som bragt i dagen fakta;hvilka ådagalägga vår tids företräde i ett visst afseende, är frågan om indragning af. en mängd krogrättigheter i Stockholm, hvilka grunda sig ej på burskap, utan på tillståndsresolutioner: En komit har förklarat dessa resolutioner längesedan utlupnz; och stadsfullmäktiges beredningsutskott har tillstyrkt stadsfullmäktige att uttala detta såsom formligt beslut: Men tre ledamöter af beredningsutskottet hafva reserverat sig mot denna hemställan; och en af dessa ledamöter kammarrättsrådet Kinmanson; har i ett vidlyftigt anförande gifvit skäl för sin åsigt; att de ifrågavarande tillståndsresolutionerna icke äro utlupna; utan böra gälla så länge deras innehafvare lefva; såvida vissa föreskrifna vilkor uppfyllas. Hr Kinmansons anförande är en i hög grad intressant och lärorik historia om utskänkningsoch : krogrörelsen i Stockholm; och denna historia ger full anledning till det antagandet; ätt bränvinssupandet måste vara mycket mindre i Stockholm för närvarande, än det var för 140; 120; för 90 och för 50 år sedan: Denna historia visar tillika; huru skadliga följder det medfört, att de styrande velat styra näringarne; i stället för att låta dem naturenligt utveckla sig, och huru de svårigheter; som nu möta krogantalets förminskande; härleda sig från ett det förra århundradets, tulls och näringstvångstidens, förmynderskaps-systemets välmenta oförstånd: Vi sakna utrymme att anföra hr Kinmanssons historik i dess helhet och måste inskränka oss till att meddela: ett sammandrag deraf; hållande oss dervid till den kulturhistoriska! delen, och förbigående det formella och juridiska, som kommer under stadsfullmäktiges pröfning. Uti Stockholm förekommer redan tidigt försäljningen af vin och öl fördelad mellan vinskänkar eller källarsvenner, sedermera källarmästare, samt krögare. Vinskänken tillhörde att införskrifva och till försäljning tillhandahålla vin jemte öfriga utländska drycker, således äfven utländskt öl samt bränvin och andra främmande spritdrycker. Med denna försäljningsrätt sökte man förbinda skyldighet för en del af vinskänkarne att hålla rum och mat åt resande. De skulle iallmänhet betjena förmögnare samhällsklasser. Till en början ingick ej svenskt bränvin i vinskänksrörelsen, men äfven försäljningen deraf blef med yrket förenad i samma mån, som bränvinets begagnande allt mera kom i bruk. År 1731 finnes bränvins förgsäljandehos vinskänkar omnämndt såsom deras redan ostridiga rättighet; och sedermera, i de tid efter annan utkomna författningar, äfven i de senaste, uppräknas jemväl Vinskänkar bland dem, som egde afyttra bränvin utan inskränkning till utländskt. Hvarje vinskänk borde hafva burskap. Yrket beskattades i äldre tider särskildt genom accis å försäljningen. Till krögarnes yrke var åter anvisadt att utskänka svenskt öl och andra brukliga inhemska drycker för arbetsfolks och mindre förmögnas behof. . Försäljningen i större partier tillhörde bryggarne. Då bränvinet började Hlifva mera brukligt och allmännare inom landet tillverkas, var dess afytttring ej förenad med den: äldre krogrörelsen, utan tillkom