Dagens Nyheter – 26 november 1867, sida 2

Article Image
lit afgått för att bogsera skeppet hit. — Ettnorskt kepp Eidanger har strandat på Enklingsskäret nvid Simpnäs klubb nära Arholma. Enligt telegram har skonerten Victoria, förd M skepparen Movallsson, hemma i Sund på Åland och dit destinerad från Stockholm, kantrat vid Marö, 1. mil hitom Kapelskär. Besättningen har blifvit räddad af kapten R. Ulner, förande lotsrerkets ångfartyg Frey, men skepparen har qvarItannat å vraket. Drag wuv sjömemnslifvet. I Wir by-Posten läses följande: Preussiska skon. Minna, kapt. Schröder, hemma i Stralsund, destinerad från Stettin till Stockholm med last af rågmjö!, kom d. 16 dennes länsande norr ifrån för motvind. Vinden var NO. I det fartyget tydligen sökte angöra Wisby hamn, utgick lotsåldermennen Winberg, i akt och mening att få lots ombord, men innan lotsbåten hunnit utom vågbrytaren tilltog plötsligen stormen åtföljd af snöbyar med sådan häftighet, att Winberg måste återvända. Emellertid var fartyget redan så nära, att W. svårligen kunde hinna komraa i land och hissa den för seglares afvisande afsedda röda kulan å södra stadsmuren. Fartyget sökte in genom södra inloppet, men när det lovade till för att ligga upp hamnen förlorades farten och det började sacka så nära land, att den som förr sett den stora faran att insegla till Wisby under NV., N. och NO. storm, och dertill vet hvilken stark ström då uppstår mellan vågbrytaren och land genast måste finna att fartyget sväfvade i stor fara. Det oaktadt syntes i början en möjlig räddning vara för handen; båda ankarne fälldes, lotsbåten gick oaktadt den svåra sjögången så nära fartyget att en tross. derifrån kastades och blef aflotsarne fastgjord vid iare moringen; det lyckades lotsåldermannen, att från inre hamnen bemta en kabel, hvarmed förtöjningen förstärktes och fyra man från land gingo ombord för att biträda vid det svåra arbetet att mot stormen hifva fartyget, att börja med, in till moringen. Under allt detta tilltog stormen i häftighet och snart sprang den först anbragta klenare trossen, båda ankaren förlorade fäste och fartyget arbetade nu våldsamt i de mer och mer växande vågorna, endast fasthållet af den senast utförda kabeln. Då nu faran hotade, emedan kabeln hvilken stund som helst kunde springa, började man i land tänka på besättningens och de fyra från hamnen ombord till fartygets hjelp utgångnes räddning, emedan man befarade att fartyget kunde kastas i land på ett ställe vid vår kala kust der det blefve svårt att berga lifvet i bränningarne, ifall fartyget slagits i stycken. Under ledning af styrman 5. Matthiesen utgingo nu några unge män i en säker båt, medhafvande lifbojor och en trosg, som fastgjordes å vågbrytaren för att tjena till ledning för båten, om det kunde lyckas att få folket från fartyget ner i densamma. en när denna båt efter stor ansträngning hunnit nära målet sprang den sista kabeln och fartyget började drifva mot land. Det lyckades den ombord värande kapten Sandqvist att få upp ett mindre segel och styra fartyget så, att det vid grundstötningen kom att undvika ett pågot söder om strandningasstället beläget farligt ref. Man vågade icke sätta en från Kopparsvik hemtad båt i sjön, i anseende till de svåra bränningarne. En från fartyget utkastad flytare med deri fästad lina, för att såmedelst få en tross i land, fastoade; bryggmäst. L. Wedin, som simmande försökte nå samma flytare, måste återvända. Försöket att få en lina ombord medelst raketkastning, som fortsattes till sent på aftonen och efter mörkret inträdt, misslyckades äfven. Emellertid hade fartyget fått stadigare läge sedan stormasten, kapats, och man måste inställa alla räddningsförgök tills påföljande morgon, då vädret nägot stillnat och då det slutligen lyckades, ehuru icke utan fara, att berga alla ombord varande, dels i båt från hamnen, dels i den båt som blifvit förd till strandningsstället dagen förut. Under natten hölla lanterna ute på fartyget och eld hölls uppe i desxs däckshus. Bergning af lasten, som påbörjades sistl. måndag, då 100 säckar mjöl oskadade ilandfördes, har sedan dess icke kunnat fortgå, i anseende till ihålande storm och snötjocka. Fartyget anses blifva vrak.

26 november 1867, sida 2

Thumbnail