Dagens Nyheter – 23 november 1867, sida 3

En gammal bekant. Eee nitisk fornforskare. Göteborgs Postens qvicke Stwockbolms-korreepozdent ormtealar följande, hvilket i slutet torde tåla vid någon prutaing: En friherre v. E, bosatt i Upland, har fallit på en ganska berömvärd vurm för runstenaår. Emedan han eger en högst betydlig förmögenhet kan han tillfredsställa denna vurm. Den består nemligen uti att låta uppleta och tillvarataga runstenar i hela orten. Ingen är så välkommen hos honom som den, hvilken kan omtala hvar en runsten, helst kul:slagen, ligger. Då reser han genast dit, annars har han svårt för att lemna sitt trefliga rum, besöker egaren, begär att få låta resa upp stenen, och är den belägen på ett olämpligt ställe, få ber han att 7 få flytta den, betalar ofta ganska rundligt för att erhålla samtycket, skickar så af sitt folk för att utföra arbetet och följer sjelf med för att öfvervaka detsamma. I flera af ortens kyrkmurar har ban upptäckt runstenar, som varit otillgängliga. Han har då underhandlat med vederbörande att få frigöra dessa stenar, han har icke tvekat att bekosta nedtagandet af stora mursträckor för att få fram den förmodade runstenen, gom stundom icke befunnits vara någon sådan; men i hvilket fall som helst har han reparerat muren igen med all omsorg, och har en runsten anträffats, så har den på bästa sätt blifvit infattad i kyrkmuren eller på annat sätt gjorts beskådlig. Men tyvärr lärer nu hela lagret af runstenar i orten vara upprymd, för att tala i handels-stil. Derför har frih. v. E. fallit på en ny id, hvars utförande är nära nog obegränsad. Han uppletar nu — bautastenar, och tillgången på sådana eller rättare sagdt på stora stenblock, hvilka med biträde af en liflig fantasi gälla såsom bautastenar, är lyckligtvis outtömlig. De betalas ganska rundligt till jordegaren och transporteras ofta med ett ofantligt arbete fram till närmaste landsväg, der de på en tjenlig plats, helst en kulle, uppresas, sedan en säker grund först blifvit lagd. På sådant sätt äro redan ett ganska betydligt antal mer eller mindre tvifvelaktiga bautastenar uppresta utmed landsvägarne i den trakt der friherren är boende. Allmogen i orten, som icke kan fatta dessa stenars antiqvariska värde, men observerat att hästarne äro rädda för dem, kalla dem derför med ett gemensamt namn amärraskrämmor,. Beckmass den anrdre. Wienertidningar berätta; att en lavdtprest nyligen bållit ett tal; i hvilket han drog i fält mot publicister och annat otyg: Bland annat hade han yttrat: aPublicisterna äro djefvulens apostlar, hvilka blott vilja upphetsa folket och bringa det i ofärd; men icke endast publicisterna; utan äfven män, hvilkas bröst äro besatte med ordnar, bidraga äfven verksamt dertill; och derför varder den tid snart kommaide, då djefvulen skall hemta alla och då skola syndarne kokas och stekas i helveteto: Sedan denna uppbyggliga tirad var slutad; inföll en i orten allmänt känd -barnmorska, till åhörarnes riora munterhet: Men först måste desse syndare saltas väl in; så att de blifva riktigt möran. Djurplågert. Engelska tidskriften The Farmer meddelar ett mål, som ryligen förekom till behandling vid polisdomstolen i Liverpool. Tvenne slagtare stodo tilltalade för djurplågeri mot en kalf, derför att de kade åderlåtit densamma och gifvit honom afförande medel, på det att köttet derigenom skulle blifva riktigt hvitt. De anklagade försvarade sig dermed, att ett dylikt förfarande vore allraänt brukligt bland slagtare. En af Liverpools förnämste slagtare uppträdde såsom vittne oci förklarade; att det vore allmänt i bruk att åderlåta kalfvarne några timmar innan de slagtades, på det att köttet derigenom sku!le blifva så mycket hvitare; men att han ansåg det vara ett grymt och onyttigt bruk, som det skulle glädja honom att se afskaffadt. Detta kunde lätt ske; så framt kunderna ville taga emot köttet, om det än vore något mörkare, och då det också vore mera när rande. De tvenne slagtarne dömdes för djurplågeri till respektive 90 och 44 rdrs böter, men domaren förklarade; att om ett dylikt förfarande upprepades; skulle han icke åtnöja sig med att döma de skyldige till böter; utan straffa dem med fängelse: ER otacksam gäst, En i Canada bosatt fransman kom i somras till Paris för stt taga utställningen i betraktande och mottogs och herbergerades, såsom varande en slägting, gästfritt i en fransk familj under en månads tid; Ena natt gick han in i sin värds sängkammare; dyrkade med öfverlägsen skicklighet upp ettlås och tillegnade sig värdepapper, gällande iinnehafvarens hand till ett belopp af 38,530 rdr: OO I z (Sod ham Ms ll hälla drar fö