Dagens Nyheter – 23 november 1867, sida 3

Religionsundervisning. Vi ba vid mer än ett tillfälle afbört religionsundervisningen i våra folkskolor och dervid ofta fallit i förvåning öfver den krassa uppfattning af religionens höga sanningar; som der blifvit lagd i dagen. Man har med barnen inlåtit sig i klyftiga förklaringar ötver ämnen; som dessa små alls icke begripit och hvilka derför aldrig borde ha gjorts till föremål för en sådan tolkning. 8e här ett par exempel: I en skola, belägen en knapp mil från Majorna, förekommo vid ett tillfälle under innevarande sommar följande frågor och svar: Läraren. Kan ett åtta dagars barn ba någon tro? Barnet; Nej! Läraren. Jo, det kan det. Kommer du inte ihåg något bevis på detta ur bibeln? Barnet. Nej! Läraren. Jo; när Elisabeth hörde Marias helsning, sprang barnet a! glädje i hennes lif. När tron kan verka så på ett ofödt barn; huru skall den icke då verka på ett födt! Vid ett annat tillfälle; och i en annan skola; framställde läraren följande fråga: — Hvem är det odöpta barnet likt innan det blir döpt? — och då ingen af lärjungarne bärå kunde afgifva något svar, upplyste läraren sjelf, att barnet då mest liknade — djefvulens. Eit par af bibliska historiens berättelser, som ständigt med en viss förkärlek framhållas; äro den om Josef och Potifars hustru samt den om sköna Susanna och de båda domrarne.s Till och med i examina hör man dessa skabrösa historier omtalas och (till de oskyldiga barnens uppbyggelse?) uttolkas, oaktadt man ur bibelns urkunder utaa svårighet borde kunna fiona vida lämpligare ämren att vid sådana tillfällen framställa. (Förposten.) moa.