Dagens Nyheter – 22 november 1867, sida 3

— Fy skam; John! Jag trodde er verkligen icke kunna vara så elak. Ni är sjuk och har derföre rättighet att vara vresig, men ni får derföre icke yttra er på detta sätt; ty det gör mig mera ondt än ni kan ana. Ni gaf mig ett hem i ert hus, när ingen annan i verlden frågade efter mig; och om jag nu vill i någon mån lindra Marys bekymmer, bör ingen; aldraminst ni, derför tadlsa mig:.. Men ack, det syns på er att febern förvärrats! Vi bli aldrig mera insläppta här; om läkaren kommer tillbaka och finner att vi genom vårt tal förorsakat en försämring i ert tillstånd: Se så; lägg er mot kudden, och tala sedan om för mig; bvem ni träffade på Ellerslie. — Ingen, förutom tjenstfolket. Hela familjen hade rest till Bath. — Jag förmodar att mitt namn icke blef nämndt? M — Jo; jag frågade efter er, och en af qvinnorna svarade mig i tvär ton; att jag sökte er på orätt atälle. Jag skulle; sade bon, begifva mig till ett ziguenarläger; dit ni rymt någon tid förut. — Herr Cunningham hade väl sökt göra detta troligt i trakten; kan jag förstå. — Derutinnan hade ban emellertid icke lyekats särdeles väl; ty alla menniskor, jag talade vid, med undantag af nyssnämnde tjensteqvinna; yttrade till mig att ni var en utmärkt god och ädel dam, som tillvunnit sig allas kärlek och aktning; och att allt hvad man visste om er stod. i strid mot antagandet att ni skulle ha blifvit en äfventyrerska och sällat er till ziguenarbandet.