Dagens Nyheter – 22 november 1867, sida 2

Ett besök på slagfältet vid Mentana. En korrespondent; som besökt slagfältet vid Mentana, skrifver följande: Mentana är beläget i en dal; omgifven af skogbevuxua höjder, vingårdar och olivlundar, genom hvilket allt garibaldisterna kämpande drogo sig tillbaka; och jag faon folk ännu sysselsatte med att upphemta och begrafva de fallnes kroppar på de ställen; der de lågo — femtiotre hade begrafvits den morgonen: En fransk kapten, som välvilligt åtföljde mig till de förnämsta positionerna rundt omkring byn; visade mig på ett vinberg; på hvars högsta punkt hans kompani var stationeradt, en i hast uppkastad grop; i hvilken hans soldater hade nedvräkt femtio kroppar, hvilkas åsyn, i närheten af deras högvakt som de lågo; hade besvärat dem: Kaptenen tillhörde det 80:de regementet; hvilket på måndagsmorgonen hade afsändts såsom förstärkning från Rom; innan garibaldisterna kapitulerat; men kommit för sent för att få deltaga i slaget. Han tyektes vara missnöjd med hela affören, isynnerhet som han icke ansåg den för ett krig och icke gillade skälet för expeditionen; Under en grupp af ekar till höger om vägen; icke långt från hvarandra; lågo ännu trenne kroppar ofvan jord — vackra prof på de olika slag af entbusiaster; hvilka med Garibaldi stridt för Italiens enhet. Den första var en grofvext — nästan herkuliskt bygd — ung bonde, som synbarligen icke hade fruktat för att blottställa sig, ty hans hufvud, hans ansigte, hans breda bröst, ja till och med hans höfter voro genomborrade af kulor; de runda, röda hålen voro synliga, men det lugna uttrycket i hars drag tillkännagaf icke någon smärta; och döden måste hafva varit ögonblicklig. Likplundrarne hade endast lemnat skjortan på kroppen, hvars väldiga proportioner jag sålunda kunde se. Det andra offret var en mera finbildad typ. En vacker, ung man med långt, lockigt hår och blå ögon, halföppna; och samma lugna angigtsutiryck, sora den förstnämnde: Hans skjorta var öppen i bröstet, som var genomborradt af kulor; en randig ylletröja och ett par fina linnekalsonger hade ban fått behålla, men hans stöflor och strumpor voro borta och hans hvita; välformade fötter angåfvo att hans lif icke hade varit en arbetares. Hvem vet, hvilken ansedd eller ädel familj han tillhörde; eller hvilket ängsligt modershjerta klappade af oro för honom; der Han låg med sitt vackra ansigte, i dödens ögonblick vändt uppåt; mot den azurblå himmelen; Den! tredje kroppen hade tillhört en ståtlig yngling af vid pass sjutton år, hvars kinder röjde de första spåren af öfvergången från yngling till man. Han såg utsom en ung handtverkare och ingenting fattades i hans beklädnad, annat än skorna; hvilket kanske får tillskrifvas den omständigheten att hans kläder voro genomdränkta af blod från ett stort sår i hans venstra sida; öfver hvilket hans venstra hand hade slutit sig i dödsögonblicket; Tecken till att en förtviflad strid hade egt rum kunde skönjas öfverallt; längs vägen och på båda sidor genom snåren, och rundtomkring hvarje landthus eller byggnad af hvarje slag, som kunde bjuda garibaldisterna ett ögonblickligt skydd eller ett tillfälle till förlängdt motstånd mot deras beslutsamme och öfvermäktige fiende. Chassepot-gevärens papp-patroner lågo strödda på vägen under flera ital. mil och visade den ofantliga qvantitet ammunition, som de franske soldaterna bortskjutit under affären; och den verkan de åstadkommo, i det de afgjorde dagens öde mot Garibaldis 3000 tappre men odisciplinerade följeslagare, erkännes af opartiske påfliga officerare, hvilka vidgå; att de påfliga trupperna ensamma ieke skulle kunnat vinna seger.