Dagens Nyheter – 22 november 1867, sida 2

AS RS SS förer med mig! En bland dem åtminstone är den bästa doktor för er, som någonsin kan tänkas: I jemförelse med henne duga vi andra här på sjukhuset till nästan ingenting. — Ab, John, se här! utropade derefter Mary; i det hon skyndade fram och omfamnade sin man; i hvilkens ansigte den största förtjusning målades, då hennes läppar vidrörde hans: Se, hvem jag har med mig! — Fröken Bell! Ar det väl möjligt? — Ja; det är det visst; John. Här är jag nu; alldeles densamma som då ni sist såg mig: — Ahl::. Ja; der står ni verkligen lifslefvande! Jag vågar knappt tro mina ögon: När kom ni tillbaka? Hvar har nivarit?... Besynnerligt är att det förefaller mig såsom vore ni uppstånden från de döda; — I sådant fall; inföll läkaren; kan jag intyga att hon återfått en fullkomligt naturlig kropp ::: Och nu önskar jag er alla farväl. Adjö; fru Walton; er vill jag säga att leende ansigten och glada röster alltid äro välkomna på det här sjukhuset. Jag märker nu genast att åsynen af er och er väninna har gifvit Walton mera styrka än den dekokt; som står der; och som jag med så mycken omsorg tillagat, åt honom: Det är verkligen otacksamt af honom; tillade han med ett godt leende; att han skall sätta mera värde på ett ord af er än en hel flaska dekokt af mig; men; ni känner ju ordspråket: otack är verldens lön? — Himlen välsigne honom; ty han är en god menniska och en sann kristen; sade John med allvarlig stämma; så snart läkaren aflägsnat sig. Han följer den store Mästarens fotspår: han gör godt; i