Dagens Nyheter – 21 november 1867, sida 2

Domaren, Det låter underligt det här, Har ite Lindström sjelf hittat på det sista uttrycket? Lindström. Nej, nog: sade hon så alltid: Domaren. Ja, Lindström får nu gå och beer ej återkomma förr än han får vidare käl18e. UTAN Härmed var protokollsjusteringen slut, och höres härefter två nya vittnen, mnemligen. pigan Caina Nordvall -och tvätterskan 1nga Charlotta äger. Nordvall, hvilken tjenade hos en fru Lundell, om haft skola 2 tr. upp i det hus, der mamell Laurell bodde, hade kl. omkring 1,9 på morsonen, samma dag mordet begicks, blifvit af Larson i en häftig ton tillfrågad om hon sett till mamell Laurell. aJag har varit uppes, hade Larsson sagt, och der finns ingen menniska, men alla lådor stå utdragne; om jag varit tjuf, så hade jag kunnat ta mycket dera Vidare hade Larsson yttrat: stycker inte jungfrun att mamsell Laurell är en elak och konstig menniska? Först på e. m. hade vittnet fått höra att mord blifvit begånget. Tvätterskan Häger berättade att Larsson vid 12-tiden på dagen inkommit till henne i den å gården belägna tvättstugan och hade då följande samtal uppstått: Larsson. Madam bar väl inte sett mamsell Laurell? Häger. Nej, det har jag inte gjort. Larsson. Di måtte väl ej göra mej något för, om det kommer något på? : Häger, Nåänting för? Larsson. Ja, dörrarne stå öppna och allt är framdraget. —ren Häger. Vänta, så kommer väl mamsell. Larsson. Nej, jag har inte tid. Efter detta svar hade Larsson, hvilken visat sig häftig och upprörd, med stor hastighet begifvit sig af. Domaren (till Larsson). Inte var det Fribergs ingifvelse ensamt som förmådde dig att begå brottet j Larsson. Jo. Domaren. Hur tänkte du använda de inbillade rikedomar du trodde dig skola få? Larsson. Jag tänkte bara behålla kjorteln. Det öfriga skulle Friberg få, och han sade att han ej skulle röra silfret förrän nästa år; men han tänkte smälta ned det hos systern. Domaren. Tänkte du ej, sedan du stulit så der mycket, skilja dig från Friberg. Larsson. Nej, han skulle få alltihop utom kjorteln, men när han fick se den, så sade han den skulle säljas åt hans syster, för hon har sagt att om det var något, så skulle han ta hem till henne. Domaren. Hyste du något hat till mamsell Laurell? Larsson. Nej. Domaren. Du skulle således endast haft det skälet att lyda Friberg och förkofra boet? Larsson. Ja, för Fribergs skull. . Friberg. Det är inte sannt. Jag har aldrig talt om att nedsmälta silfret. Jag skulle bara förvara det; då jag tog emot silfret, sade jag åt hen :e: det här är orättfånget gods; men det får äu sjelf svara för. : j Domaren. Hur visste du det? Friberg. Det låg ju i kyrkogårdsmuren. Domaren. Hm, du slingrar dig allt bra du. Nog visste du om, att med denna stöld var förenadt ett mord? Friberg. Nej, det visste jag inte. Jag sade åt henne. att uppge siltret i polisen, men det ville on ej. ; Larsson. När Friberg var hemma hos systern med silfret, hade hon sagt om mig att jag var myCcket bra; det talte Friberg om när han kom hem. Friberg. Det är osannt,tvertom! Hon har sagt att jag ej skulle befatta mig med silfret. Domaren. Hur anser Friberg att hans förfarande skulle bedömas om han varit den som förledt henne? Friberg. Då vore jag lika straffbar som hon. Domaren. Ja, Friberg har ju sagt att han ville dela hennes straff. . Friberg. Om jag vore straffbar, ja; men jag kan inte medge en sak, som jag är oskyldig till. Sedan parter och åhörare fått afträda och åter inkommit, resolverade domstolen att vittnesförhör skulle komma att hållas med enkan Rebecca Charlotta JonsBeon en viss dag i hennes hemvist, enär hon af sjukdom vore hindrad infinna sig vid rätten; hvarefter ransakningen kl. 12 samma dag skulle fortsättas å nuvarande plats. Domaren (till Larsson). Vill du vara närvarande vid förhöret med enkan Jonsson; du behöfver ej vara med om du ej vill. Larsgon. Jo, jag vill vara med. Domaren. Men du kommer att få gå hela vägen, ända upp till Dottninggatan Af —, bland mycket folk som då är ute. Larsson. Ja, jag vill vara närvarande, Domaren. Hön vill vara med! Ja, niskola få vara med begge två. AR RM AAA EE ng