Dagens Nyheter – 19 november 1867, sida 3

att få höra mitt svar, störtade derefter; lydande en plötslig och oemotståndlig ingifvelse; tillbaka; tog mig i sina armar; tryckte mig mot sitt bröst och lemnade derpå hastigt rummet; utan att säga ett enda ord. Af hvad som tilldrog sig under återstoden af denna dag minnes jag så godt som intet. Då jag följande morgon vaknade; stärkt af en lugn sömn; hade jag fulit medvetande om hvad som passerat: Den första angenäma känsla jag erfor framkallades deraf att jag fann ett fönster öppet, så att jag, såsom förr på Ellerslie, redan vid uppvaknandet svalkades af den milda sommarvinden, som på sina vingar förde behaglig blomdoft in i mitt sofrum: Jag steg upp, klädde mig hastigt och tänkte derunder med fruktan på möjligheten af att den dag; som var; icke skulle hålla sin föregångares löfte eller; med andra ord, att herr Meredith skulle ha ångrat sin eftergifvenhet och ändrat beslut: Jag väntade otåligt att Lucy eller huskållerskan skulle infiona sig hos mig. Efter ungefär en fjerdedels timmas förlopp, inträdde den äldre tjenarinnan och lemnade ett bref samt under-: rättade mig att frukosten var serverad: — Jag borde ha gifvit er detta redan i går : afton; sade hon, när jag mottog biljetten; men ni tycktes mig så svag att jag ansåg klokast att vänta med framlermnandet deraf till:i dag. Sedan hon härpå gjort några frågor angående min helsa, lemnade hon mig ensara; (Forts.)