Dagens Nyheter – 19 november 1867, sida 3

Evaxjehant ide Nyheter. Monwnung Phkevodv i Albyssöinstera säxsom domare. Ba af de engelsmän, hvilka hållss fåvgne hos ofrannämade despot, berättar i en af honom nyss utgifven berättelse om sina äfventyr; bland mänga andra, följande prof på denne herres sätt att skipa rättvisa: Omgifven al sina officerare och några af presterskepet, brukade hanp vanligen tidigt om morgnarne sitta utanför sitt tält och åböra de klavomål af allehanda slag, hvilka framfördes till ho: nom. Dette sätt att gå tillväga gjorde honom ytterst populär, ty, sin grymhet oaktadt, var ban gomexrligen rättvis och behandlade alltid saker efter deras större eller mindre vigt: Se här ett exempel: Han salt en dag såsom vanligt utanför sitt tält, då en arab från Moslew-Keit nalkades honom med utropet cDschan-hoi,Dschan-hoi! (Rättvisa, o konung!) cHvad har du att beklaga dig öfver? frågade konunger: aFör tre dagar sedan återvände jag hem från bazaren; Fatmeh! ropade jag, Fatmeh! men erhöll icke något svar: Ty vet, o konung; att Fatmeh är min hustru, min skast: Hon vär försvunnen. Allah akbar; Gud är stor; jag troäde att hon hade gått för att helsa på sin sjuka moder: Stjernorna börja att blekna; solen rinner upp; men Fatmeh kommer ej tillbaka. Jag skyndar till hennes moder, hon har icke varit der! Dschan-hoi! jag vill hafva min hustru återl cHar jag då din hustru? aDschan-hoi! Du är konung i landet och jag begär min hustru återl Theodor tycktes fuadera och sade slatligen: Godt; du skall få din hustru; Var redo att om en timma mottaga mig i ditt hus: Abdallish Effendi gick; konungea höll ord och inträdde i den öfvergifne, äkta mannens boning: aVisa mig nu alla din hustru: klädespersedlar. Abdallah blef förvånad, men lydde med gladt bjerta. I hvarje gömsle sökte han efter den trolösa Fatmehs kläder och prydnader. Konuugen tog hvarje sak i skärskådande och frågade den misströstande: araben; om han kände igen den. Han besvarade jakande konungeas frågor ända till dess ett par vida sidenbyxor kommo i dagsljuset; dessa kände han icke igen. eDet är bra, sade Theodor; Tag dem med dig,. Theodor lät nu kalla till sig alla skräddare i Gondar. Darrande åtlydde de befellningen; ty något dylikt hade ännu aldrig händt. Ivar och en tillfrågades särskildt, huruvida han förfärdigat det ofvannämnda plagget. Alla svarade nekande, men slutligen förklarade en sig kafva sytt detsamma: Alla de andra affärdades nu med det förständigande, att om någon af dem vågade yltra en halfdragen ende om hvad som händt, skulle hans mua sys igen; cHvem beställde det här plagget hos dig? frågade Theodor med rynkade ögonbrya: Skräddaren namngaf en ung; rik ädling, Ras Michal, som för ungefär sex veckor sedan hade lemnat honom tyget. Andra dagen greps Ras isitt hem och Fatmeh befanns vara hos honom; Båda fördes inför konungen. aDer är din hustru; sade Theodor. Jag har hållit mitt löfte.