Dagens Nyheter – 14 november 1867, sida 3

de tvenne följande dagaroe visade sig herr Me: redith icke; det var först på aftonen af den tredje dagen som han infann sig. Hade herr Meredith för mig varit mindre förhatlig än hvad han var, så skulle jag efte de tre föregående dagarnes långa och pinsamma oro med glädje helsat Hans änkömst; men äfven under nuvarätde förhållanden gladde det mig, att han tog de första stegen att förändra min närvarande belägenhet och vågade en utväg, hvarigenom jag hoppades blifva befriad ur detta förskräckliga slafveris Hans uppförande underlättade min plän, ty det var mindre sårande än vanligt; och ehuru han envist frambärdade uti att genomdrifva sin vilja; tog han likväl icke så mycket sin tillflykt till vrede och hotel: ser. Han hade synbarligen beräknat verkan af det inspärrade lefnadssätt, hvartill han dömt mig, och var derför så beredd på min efter gifvenhet som jag möjligtvis kunde önska. Härigenom befriades jag ifrån en af mina största farhågor, ty jag hade alltjemt befarat att han skulle genomskåda mig och derför; misstroende min skenbara undergifvenhet; icke gifva mig det. tillfälle jag åstundade. Men jag misstog mig: Han var fullkomligt öfvertygad om uppriktigheten af min medgörlighet och ansåg den: samma såsom en helt naturlig följd af sitt förfarande, någonting som han väntat och varit säker om. Så besynnerlig är menniskonaturen, att, ehu.u denna lättrogenhet var hvad jag mest fruktat, den likväl i yttersta grad förtretade mig. Jag kunde icke fördriga att se; huru kallt han räknat -på att kulfva mig, huru hän, i stället för att blifva högmodig eller misstänk