Dagens Nyheter – 14 november 1867, sida 3

Hvarjehanda Nyheter. Hvar okunnighet råder, der Tinnåäs ock undergörare. Eu rysk blad berättar följande, för att ådagalägga nöd vändigheten af att anlägga skolor för befordran de af folxupplysniogen i det vidsträckta kejsar dömet: I Kosackernas land lefver på det til Steniza Golubinekaja hörande mejeriet Malc Nabutowski en kösack vid namn Ssilwestr Koa stantinow af den gamla tron och anmärknings värd såsom utmärkt religiös sångare och pre dikant utan like. Förr plågade han i förtäckta ordalag förutsäga regn och snö, men nu hal ban förhäft sig ända derhän att han förkunnar det Gud fattat ett sådant behag för honom att ban lofvat honom få fara lefvande till himme: len. Knappt hade ryktet härom utspridt sig, förrän alla anhängare af den gamla tron kommo i stora skaror till sin profet, och nvar och en bad att denne ville för honöm upptända ett lju: framför Guds thron. Alla medförde pen ningar eller varor till ersättning för ljusens kostnad. När seden någon tid förgått och mången åt den underbere mannen offrat måhända sin sista rubel; började man allmänt öch bestämdt yrka på att han skulle flyga till den andra verlden. Den helige insåg att han par: tout måste taga till flygten; Men då han kände sin oförmåga att höja sig upp i luften; berättade han att Gud befallt honom döda en örn och fastbinda dess vingar vid armarne. Också förevisade han verkligen efter några veckor ett par örnvingar, hvilka han föregaf sig hafva tagit af en örn, som Gud sjelf visat honom på. Efter hvad man sednare fick veta, hade han emellertid köpt degsa vingaraf en annan kosack. Andtligen blef han tvungen att utsätta dagen för sin himmelsfärd: Härför bestämdes en helgdag, på hvilken Konstantinow sjelf förrättade gudstjsnsten med mycken högtidlighet: Efter dess slut band han vingarne fast vid sina armar och steg upp på bönhusets tak. Alla hade sina blickar fästade på honom och afvaktade det stora underverket. Hvar och en ropade: Glöm icke mitt ljas!s Den helige ordnade vingarne, dervid noga utvecklande alla fjädrarne, slog derefter med armarne, hoppade på taket, och då han fann att han, tyngdlagen likmätigt, icke kom ur fläcken, tog han ett förtvifladt språng — med den ömkliga påföljd att han föll bufvädstupa till marken, efter ätt likväl ha gjort två väldiga och imposazta volter i luften; Så stor var de härvarandes vidskepelse att ingen Kom att tänka på att häns fall undo hafva en TT ärta a dist ba TatN a BE rg VT s RNA oc nat LR AS RENAR IDA