Dagens Nyheter – 14 november 1867, sida 2

igen tvätterskan Lindqvist, en hustru Berg-. tröm och ett arbetsbjön vid namn Nils Aulersson, hade ingenving af vigt att berätta. Domaren (NGN Friberg): Nå, Friberg, hvad säger du i dag? Friberg (lugnet): Jag är fullkomligt oskyldig. Det hon sagt, har hon sagt af bat. Hon har möjligtvis velat skylla på mej, för att sjelf gå fri. Larsson (gråtande): Han sa att han skulle svara för allt. Domaren: Trodde du dig då gå fri; om du anklagade honom? Larsson: Nej, men han narra mig. Allmänna åklagaren, borgmästaren Mellbin, yttrade härefter: Då så många anledningar finnas till det antagandet, att Friberg varit Laärssons medbrottsling, hemställer jag till rätten, att Friberg till nästa rättegångsdag måtte insättas i mörk cell, för att derstädes närmare besinna sig. Domaren (till Friberg): Hvad säger du om åklagarens yrkande? Friberg (med någon rörelse): Jag Kan ej motsätta mig, hvad rätten besluter; men jag åberopar Gud och hela verlden till vittne att jag är oskyldig; och jag vädjar slutligen till Larssons samvetes röst. Domaren: Hör du, Larsson, han åberopar Gud ; ... Han åberopar hela verlden.... Han vädjar till ditt samvete. Larsson (med fast röst): Han har öfvertalat mig. Eiter hållen ödfverläggning fötklarade rätten sig ej för närvarande kunna bifalla åklagarens yrkande om Fribergs insältande i mörk cell, och uppsköts ransakningen till onsdagen den 20 november, då alla de denne dag hörde personer skulle vara närvarande; Lindström vid vite af 10 rår.