Dagens Nyheter – 13 november 1867, sida 2

bebjelpliga, kunde jag ej gissa, ehuru jag mer än väl insåg att någon som bespejade mig; sett annonsen; anat att den kom från mig; och narrat mig till Regent Villa: Man hade der lockat mig att sjunga; så att herr Meredith fick höra min röst och derigenom kunde öfvertyga sig om att han ej begått något misstag: Att sålunda hoppas min befrielse genom någon felaktighet i min fiendes väl anlagda plan var fåfängt: Jag hade således ingen annan utväg: att befria mig, än att lita på mig sjelf: Då aftonen inbröt, och mörkret ej tillät mig urskilja föremålen; öppnades dörren ljudlöst och en tjenarinna kom in med ljus. Härefter bar hon in theet och erbjöd sig sedan att hjelpa mig med att aftaga min hatt och kappa: — Eller kanhända ni genast vill gå till ert rum? sade hon; öppnande dörren. — Får jag återvända hit? — Ja; visst! såvida ni ej föredrager att supera på ert rum: Jag skall gerna bära upp brickan dit; ty jag är rädd ni torde finna detta stora rum för ödsligt: Henne: uppförande och ord voro höfliga, och då jag derlör allvarligt forskade i hennes anletsdrag, märkte jag, att hon blef orolig och gjorde sig färdig att lemna rummet; hvarvid hon med förändrad röst sade: — Vill ni gå förut eller skall jag visa vägen? — Gå förut: Tagande ett ljus ifrån bordet, gick qvinnan framför mig uppför trappan till sängkammaren; der allt hvad jag för natten behöfde var anordnadt: — Jag hoppas att ni här finner allt hvad