Dagens Nyheter – 11 november 1867, sida 1

då jag kan beklaga mig öfver någonting, som jag förut så lifligt önskat: oo— Uppskjut er klagan, Mary, svarade jag, försökande trösta henne, tills vi fått se om jag får platsen; jag för min del hyser starka misstankar att det icke blifver någonting utaf. Och nu måste vi se till, huru jag må kunna blifva någorlunda presentabel och få mig någon slags promenaddrägt: Jag kan icke visa mig i en sådan kappa som den här: oo— Nej, men om vi toge bort kappkragen? 8e bara så stor den är; den skulle kunna användas såsom shawl och taga sig rätt bra ut på er mörka klädning. — Ja, minsann, tror jag icke det. Mary; ni är ett riktigt geni! — Ja, så sade John också, när jag en gång gjorde honom en rock! Men det göringenting; jag bryr mig ej om att man skrattar åt mig. Vänta medan jag gör om den; och är ni sedan ej belåten; så går det an att göra om den en — Det behöfver ni visst icke; jag blir helt säkert mycket nöjd med den och tacksam för er hjelpsamhet; Om pi derföre vill göra den i ordning, medan jag gör ingenting; så är det bäst att taga itu dermed genast. Mary gjorde så; och sedan resultatet befunnits vara i högsta grad tillfredsställande, vandrade vi den dammiga; bullrande New-Road framåt, som i denna tryckande värme syntes 083; stackars landsbor; såsom den oangenämaste plats på hela jorden. Till en början gingo vi raskt framåt; men slutligen märkte jag; att Marys gång blef vacklande och hennes svar korta och afbrutna; och när jag betraktade henne