Dagens Nyheter – 8 november 1867, sida 1

AN NEAAARAAAMAR pA I AMMMAMGASRARKAU AJA fu LAR presteståndet, som nu njuter oblandad tillfredsställelse i ostördt utöfvande af sitt rätta och egentliga kall. Ibland det antydda onda gifves ett, som främst påkallar rask och ändamålsenlig behandling: Vi åsyfta härmed det cinre Rysslanda, hvilket vi hafva inpå oss, och som söfver andan och förlamar bandlingekraften: Det är denza Egyptiska gräskoppssvärm af embetsoch fjenstemän; hvarmed vi äro hugnade och som, sugande landets must och terg, bildar en reglementerad arm; under hvars välde folket blir mera eller mindre automat; en tam björn; som omedvetet dansar efter piskan; den må nu svängas af den högste eller lägste i de svurna lederna: För inträde i denna arme erfordras i allmänhet mycket små; nästan inga; prof. Rekryten har genast patent på fritt inträde i det byråkratiska paradiset och på fri lustvandring derstädes med reglementerna; om icke i hufvudet, så dock i fickan; och med de indrägtiga inkomsterna i perspektiv och till ändamål. Ar lyckan adepten blid; kan hän blifva Chef, i hvilket fall ban, efter nu gällande ordning, gödes på folkets bekostnad; utan andra åligganden än några officiella gester och uppvisringar; muntliga eller skriftliga; en och annan gång om året; (?) Aflöningen för denna mera eller mindre guldsmidda grannlåt är förtecknad i flera hufvudtitlars räkenskaper samt i den extra statsregleringen; Att ziffrorna äro talande och höga behöfva vi väl icke söga, då de voterats af de gamla ständerne, hvilkas halfpart man rättvisligen icke kan förebrå njugghet; när fråga var att anslå medel till sig sjelfve; Men märk; läsare! Det knotas ändå; att apanagerne äro för små, och anspråken på ännu mera äro i tillväxt: Att rättelse häri är nödvändig; faller af sig sjelft: Riksdagens kanske vigtigaste uppgift blifver alltså, att skaffa bort detta embetsmannaöfverflöd och förenkla. den frätande administrationen, som; sådan den nu är, företer det besynnerliga; att den onödigt försenar och hopkrånglar ärendenas gång; men detta oaktaat; och fastän dess verksamhet är rent af förkastlig; insuger en betydande del af landets tillgångar; Svårt motstånd skall möta vid bekämpande af de mäktiga intressen, hvarom fråga är; och segern skall ingalunda blifva lätt; men mycket tvifvelaktig, om regering och representation äro söndrade och icke arbeta gemensamt. De böra och måste strida med samnad hand; stödjande sig på den enhälliga folkviljan; och det blifvande anloppet; om det skall krönas med framgång; får icke vara mindre kraftigt; än det emot adelns och presternas sjelfskrifvenhet vid representationen. I embetsverken finns; utom cheferna; jemväl annan skörd för liemannen; Der surrar en legion af notarier och sekreterare, revisorer och kamrerare; kammarförvandter och kontrollanter eller hvad de nu må heta — dessa tallösa tjenstemän; som springa hvarandra i vägen och se andfådda ut; dignande under göromålens tyngd: Ansatte och med hvarandra konfronterade skulle de visserligen snart nog sjelfve medgifva; att de egentligen icke begripa hvartill det dem uppdragna arbetet skall tjena; och att detsamma för det allmänna är af ingen båtnad; utan onyttigt; samt de anslagna lönerna följaktligen ändamålslöst förspillde. Det må då vara hög tid, om någonsin, att bringa ordning och reda i allt detta, indraga de alldeles öfverflödiga embetsverken, förenkla de öfriga och ställa allt på sparsamhetens säkra grund; då derigenom icke blott minskning i utgifter utan ock ärendenas skyndsamma gång beredes; Frågan om styrelseverkens omorganisation har också allt sedan år 1809 varit ställd på dagordningen: Vi vilja härom korteligen nämna, att rikets ständer så väl 1810 som 1815 begärde nedsättande af en komite för frågans undersökning, och sjelfve vid 1817 års riksdag förordnade ett serskildt utskott att utarbeta allmänna grunder för indragning och sammanslående af öfverflödige tjenster samt en förbättrad arbetsmethod. Denna komitå afgaf år 1822, i förening med lagkomiten; sitt betänkande; deri föreslogs, att förvaltningsverken icke vidare finge utöfva domaremakt; utan endast bibehållas för förvaltning af allmänna medel, af beskattningsverket och statens fasta egendomar samt förråder. Vid 1823 års rikedag tillsattes åter ett utskott; som föreslog departementsindelningen; i det närmaste sådan den pu är inrättad: Derefter utkom förordningen den 17 April 1828 om skiljande från rikets styrelseverk och förflyttning till allmänna domstolar af åtskillige tvistebrott och utsökningsmål samt den 11 maj 1855 den vigtiga kungörelsen om räntepersedlarnes förenkling samt ändring i sättet för hemmansräntorses och kronotiondens utgörande: Vid 1856—58 årens. riksdag bragtes frågan åter å bane och bade till följd nedsättandet af en komite utaf sakkunnige män; som den 26 mej 1859 afgaf sitt betänkande i ämnet, för hvilket utrymmet icke tillåter oss närmare redogöra: Af allt detta framgår att den reform; som vi åsyfta, under snart ett halft århundrade varit eftersträfvad; att den allmänna meniagen är och