Dagens Nyheter – 8 november 1867, sida 1

är afgifvet af en bland: andra kammarens ledar k del; så: Den vigtigaste riksdagsfrågan. Före och under 1856—57 årens riksdag ljöd det från embetsoch tjenstemännens sida; genom regeringen; genom ridderskepet och adeln; genom presteståndet; genom brochyrer och genom) Dagligt Allehanda, hvilken då var deras organ, liksom den är det än i dag: avi hafva för små löner; vi hafva ringa inkomster i jemförelse med — vi vilja icke säga industriidkarne, iy de stå i det afseendet öfver alla jemförelser — men med deras kassörer, förvaltare, bokhållare; Staten måste förse oss med bättre inkomster; Det är obilligt, det är orättvist; det är ovärdigt, om ständerna ej bevilja oss hvad vi begäraa; Och oppositionen — de som icke ville öka skattebördorna utan nödvändighet och utan motsvarande gagn — genmöälte: må vara att embetsoch tjenstemän behöfva högre inkomster; men de böra kunna vinna dem derigenom; att styrelseverkens maskineri förändras och dess arbetssätt förenklas; så att statens tjenst kan besörjas med ett mindre antal, men bättre aftönade personer. Och hvad industriidkarne oca deras biträden beträffar; så äro deras göromål mera ansträngande och deras ställning mera osäker. Men regeringen; och adeln; och presteståndet; och embetsmännen inom borgarståndet genomdrefvo löneförhöjningar af 25 till 40 proc. utan ombildning af styrelsemaskineriet och det tunga arbetssättet; Och industriidkarne hafva sedan dess till största delen gjort bankrutt, och många af dem lefva i elände, och tusental af deras biträden söka sig år efter år förgäfves den anspråkslösaste anställning. De sisa wlgångar, hvaraf 1856—057 årens ständer öste med fulla händer; hafva tagit slut: Förknappning måste inträda i den allmänna såväl som den enskilda hushållningen. Man måste dervid äfven tänka på framtiden och sörja för att utgifter, som nu icke lagligen kunna indragas, åtminstone blifva om några år besparade. Dervid ifrågakommer i första rummet utgifterna för styrelseverken. Har man icke kunnat genomdrifva deras förenkling under de goda åren; så måste man åter försöka att komma derhän under de onda; Vi äro icke de enda som yrka detta: Nästan alla närande krafter i samhället instämma häri, Att detta är förbållandet; förmärkes väl af landsortstidningarne; som ofta innehålla stränga påminnelser i ofvan anförda syftning. Vi anföra i dag ett utförligt yttrande af detta slag i Westmanlands läns tidning. Det eger desto mera betydelse, som det efter all sannolikhet möter: Artikeln lyder, med uteslutnivg af en Om den föregående mera eller mest var en organiserande riksdag; fordrar landet, att den ingående tar steget ut och, så vidt möjligt är; uppfyller. åtminstone nationens. mest trängande förväntningar; så att det må; blifva en och hvar tydligt; att representationsförändringen i sjelfva verket är något mera och något annat än allenast ett utbyte af en leksak emot en annan: I de nya; rymligare formerne. älskar folket att se nya män; på det sättet nya; att de förstå att palliativkurer icke. vidare äro tillräckliga samt att botandet af sambällskroppens refvor; hvarbelst de anträffas, ej längre får ansvarsfritt uppskjutas. Det var för, lycklig framgång just af denna kur, som landet så enhälligt helsade sa kernes nya ordning ocH med tillit lade sitt väl i händernå på valda ombud, i stället för den :