Dagens Nyheter – 7 november 1867, sida 1

hvearuti jag förvarat den förgiftade mjölken; och som jag sedan den förfärliga natten ej sett till. Denna upptäckt förskräckte mig. Insvept uti en näsduk, hade detta vittne till det afskyvärda brottet ända tills nu varit bannlyst ifrån mina tankar, och under några minuter hindrade mig öfverraskningen öfver dess återfinnande att besvara Marys fråga. Slutligen lyckades jag hemta mig och sade, framsträckande flaskan: — Tror ni, att ni i en framtid skulle kunna igenkänna denna flaska? — Jag vet icke; den är mycket vacker. Men finnes det icke något kännemärke; hvarpå man kunde igenkänna den? , — Jo, här stå bokstäfverna F. N. De äro initialerna till min mors namn; och denna hvita stjerna; hvilken ser ut, som om den vore anbragt på insidan af glaset — ser ni den? Nu tror jag att ni kan känna igen den? — Ja, — Och ni ser hvad som finns uti den? — Det ser ut och luktar som sur mjölk. — Alldeles. Ni vill ju komma ihåg detta; liksom stället der ni först såg den? — Ja; men hvarföre? — Jag kan ej nu säga er det, men måhända skall ni någon gång i framtiden få veta allt! För närvarande önskar jag endast; att ni noga ser på flaskan och ibågkommer hvad jag gjort eller sagt, så att ni; om så behöfveg, kan igenkärna den och upprepa hvad jag nu yttrat: L