Dagens Nyheter – 4 november 1867, sida 1

— Ja: Jag gissade det dagen efter er ankomst. På värdshuset talade en berre mycket om er; och af hans ord slöt jag till hvem ni var. Men gef ni hozom ej minsta vink om hvar jas befann mig? i — Nej, jag lofvade er ju att ej förråda er på något sätt, och hända hvad som hända vill, skall jag hålla mitt löfte. — Kan jag vara säker derpå? — Ja: — Har pi läst denna tidning? — Jes. — Och ni tror hvad som står i den? — I hvilken del deraf? — Den artikeln, der jag är anklagad, misstänkt? — Jag kunde j säga mer, — Gud vare lof; då skola andra ej heller göra det; det är ide oxanning. — Icke allt. Ni är den omnämnda fröken, och 1i har lemnat ert bem. — Jazx har blifvit bortjagad derifråa: — Och giftet? Fenus det något sådant? Jsg ber er ej illa upptega raina frågor. De härleda sg ej af nyfikenhet eller misstro. Jag vet ett och annat om er stjuffader, och det behöfs bara att jag i2pner munnen, så kan han räka illa ut och — — Ni bebhöfver ej bedja om uriäkt för att ri uederrättar er om ea person, hvilken ni så iäidelmodigt bistått, och om hvilken sådana rysliga saker sägs; wmen hburu stor rättighet oi än må hafva, oca hur djupt jag än inter dess befogenhet; känner jag att jag ej kan bezvara elra frågor. Jag kan ej för någon uppenbara