Dagens Nyheter – 2 november 1867, sida 3

hos en god väv; han trodde att ni skulle tycka om att få vara ensam de första timmarne och --— Åh det är säkert ej orsaken, hvarföre han lemnat sitt hem? Hvad jag är ledsen öfver mia tanklöshet. Hade jag ej somnat ir; skulle han icke bafva gått sin väg. Hur mycken olägenhet har ni icke genom er gochet mot mig ådragit el — Om ri säger så. der en gång till, fröker, så tror jag att ni ej finner er väl här, eller awt jag gör någonting som. ni ej tycker om. Vill i genast gå till ert rum och göra er litet i ordning, innan ni diicker theet? I det bon öppnade dörren; införde Mary mig i ett litet; men ljust och trefligt rum. Möblerra voro enkla, men öfver allt herrskade den störs: a ordning och snygghet: . Dessutom hade mia kammare den stora fördelen att ligga slldeles invid Marys. — Det finns ingen ringklocks, sade hon, då hon märkte att jag eåg mig omkring efter en sådan, men om ni bultar i väggen; så hör jeg I er och skall straxt komma; Ack, fröken, buru jroligt skall det icke bli att få passa upp på i er! När John är borta, är jag å ensam; men ; ou får jag någon att tala med och någonting I alb göra; ty John vill icke att jag skall umgå: med dem som bo här i huset, med undantag likväl af herrn; som bor en half trappa ner och ibland tittar. upp till oss för att höra Joba blåsa valdtbora. De nästföljande dagarne voro ledsåmma; tröttheten hade förorsakat mig en svår hufvudvärk, och mina ben mäktade knappt bära mig; så att jeg, oaktadt mitt beslut att ej förorsaka Mary något besvär; måste intaga sängen oci öfverlemna mig åt hennes vård.