Dagens Nyheter – 2 november 1867, sida 2

Smänyheter. Ett liks öden, En skomakaregesäll 8., som varit boende 1 ett hus vid Norra Tullportsgatan, hade försvunnit från sitt hem och återfanns nägra ), dagar derefter, eller torsdagen i förra veckan, hängande död i ett träd nti de s. k. Ingemarshofsbergen. Saken anmäldes till vederbörande, och på fredagen skulle politikarlarna hemta liket; men det var då försvunet. Detta hade tillgått på följande sätt. En f. d. hemslagtare hade ett ondt öga till en yrkesbroder och hade länge gått och rufvat på, huru han skulle kunna spela denne något spratt. Händelsevis fick han höra talas om liket i Ingemarshofsbergen. Straxt hade han sin plan färdig. En stund derefter träffade han en karl, som var ute och spekulerade på att förtjena sig några öre. — Vill du förtjena pengar? — frågade f. d. hemslagtaren. Den andre spetsade öronen och hade ingenting deremot. — Jag ger dig hundra öre om du går och skär ner ett lik (han angaf hvar det fanns) och sedan bär det till Af ... vid Roslagstullsgatan och ställer det emot dervarande plank samt sätter en cigarr i mun på detsamma. Karlen ville visst förtjena pengar, men han tyckte ändå att uppdraget var litet ruskigt. — Nå, jag ger dig hundrafemti. Detta kunde han ej stå emöt. Men du skall: ställa dit!et tidigt på:wiorgon, innan kl. 5. (Vid slaget 5 brukade alltid hans ovän, slagtaren, öppna porten). — Nu vill jag skrämma honom, så hans hjerta skall bli lungmos! tänkte han för sig sjelf: t Sagdt och.. nej, inte gjordt, men det skulle göras. Vid midnattstid gick. karlen. att utföra sitt värf. Det var mer än mörkt, det vår becksvart den natten, regnöt föll i strida skurar och nordanvinden for tung och kylig fram mellan träden på bergen vid Ingemarshof. Det var en stygg natt för, alla, som voro ute och ej hade rent samvete. ,Karlen började blifva underlig till mods och känna sig tvehogsen. Han tog dock sin börda och knogade i väg. Men allt som han gick: tyckte han att något tisslade och tasslade bakom hälarna på honom, stormen sjöng också en så konstig melodi i, hans öron och liket blef så tungt, så tungt... När han kom till ett dike i en tobaksplantage i närheten af Klaes på Hörnet, gick .det honom; som med istadiga hästar i en uppförsbacke: han stod som fastspikad. Han kom inte ur fläcken! Ångestsvetten började rinna i stora droppar från hans ansigte, han tyckte sig omgifven af legioner besynnerliga väsen;.som hångrinade åt honom, och efter en -öfvermensklig men fåfäng ansträngning, att kunna förtjena de utlofvade hundrafemti, Mlänpta han den döde skomakaren i diket och gnodde af alla krafter hem, som hade han varit förföljd af onda andar. Följande dagen återfanns liket i nämnde dike.