Dagens Nyheter – 2 november 1867, sida 2

SLÄGTFEJDEN BLI EN; ARFTAGERSKAS SJELF-BIOGRAFI. (Forts. från föreg. JF.) — Stackars fröken, sade Mary, hvars blå ögon skymädes af tårar, ni ser mycket klen ut. Jag önskar att jag väl hade er hemma hos mig; så att jag kunde taga vård om er. — Ja, köra gumms, det övskar jag också. Jag går nu. Kom väl ibåg, Poly, Polly; att du ej talar med fröken, när uppasserskan kommor ia! — Ja bevars; men skynda dig nu. John gick; och efter att hafva rivgt begärde jag, till uppasserskans störa förvåning, en droska och min räkning. — Huru; sade hon, jag trodde att ni skulle ligga här öfver natten? Man sade att ni sagt till om en säng. — Ja, men jag har ändrat beslut: Jag är beredd att ersätta er för det besvär jag förorsakat. — Åh; det belyder ingenting; men det ser endast så besynnerligt ut. Med dessa ord lemnade flickan efter en knyck på nacken rummet, under det Mary; som, trallande på en visa; framför spegeln öfver kakelugnen ordnade sitt hår, anmärkte med en skarpsynthet; som ej är vanlig: — Hon är ej belåten; men hvad kan hon misstänka? — Ingenting, hoppas jag; ehuru jag önskar att jag väl vore härifrån. — Jag ber om förlåtelse; sade i detsamma