Dagens Nyheter – 2 november 1867, sida 2

och anlände: på det af Walton angifna sätte till Pentonville. — En trappa upp, rätt framför er, svarade mig en vresig .stämme, då jag knackade på en dörr i portgången och frågade efter fru Walton; Sedan jag tackat för upplysningen; trefvade jag uppför en -brant trappa, tills jag stötte mot en dörr, hvarvid en gäll men ej obehaglig röst utropade: 4 — Entreg -— stig inl. -Då jag efterkom uppmaningen och steg in genom dörren, varseblef jag en lång, blek och mager man; som, flitigt sysselsatt med notskrifning, såg upp ifrån arbetet då jag inträdde. Rummet var mycket. mö:kt och upplystes sparsamt af ett talgljus, hvars osäkra sken wvisade mig en hög panna och ett ansigte med ädla anletsdrag. — Förlåt mig, sade jagsakta och. nästan blygt, jag är rädd att jag gått vilse: Jag söker fru Walton. — Ah! Ciel! utropade han uppstigande, ber tusen gånger om ursäkt! Jag visste icke — antog det vara gargongern, Madame Walton? Det vara namnet på den goda mean John. Ahl jag kan säga, bvar hon bor, tillåt mig visa väg — prenez garde — trappan trårg -— der är dörren. Ahl den är stängd; men jag känner till hur man skall slippa in. I detsamma tryckte -han på en fjeder, hvarvid dörren gick upp: — Var god och stig in; kan jag tjena madame på något annat sätt? — Nej, jag tackar; jag är ledsen att redan bafva besvärat er så mycket. — Test un honneur.