aJog slutar med att eriora er att era bröder i Rom uti värvarande ögonblick kämpa mot påfvens sbirrer. Glömmer dem icke. Tappra folz, jag helsar digla Kiockan tu afreste Garibaldi till Foligno och Terni med expreswtåg: Då man frågade ministern Ratazzi; om man fick ställa ett lokomotiv till Garibaldis disposition, svarade han: I stället för ett, gif honom två!k Detta är det bästa Ratazzi yttrat under pin tjuguåriga offoatliga verksamhet. De frivilliga ha visserligen dragit sig tillbaka öfver gränsen; men man har ännu icke vågat afväpna Gem. Garibaldi hear således 2 å 3000 soldater att förfoga öfver, hos hvilka han nog skall ingjuta nytt lif, när han kommer och sätter sig i spetsen för dem: I morgse stod följande proklamation att läsa här och der i gethörnen i Florens: eltalienare! Sedan i går afton strider man i Rom. Låtom 0os3 samlas i dag kl. 11 f. m. på Signoriatorget. De italienska patrioterna.s Jag ver ute på Siguoria-torget vid utsatt tid, men såg endast en obetydlig folksamling. Det var då ett förfärligt oväder. Garibaldi tror på ett uppror i Rom. Vid sin afresa utfärdade han nedanstående proklamation: Italienare! I Rom uppföra våra bröder barrikader, och 8edan i går kämpa de mot de påfliga sbirrerna. Italien väntar af oss att hvar och en gör sin pligt. Den 22 oktober. G. Garibaldi.n Denna proklamation bar gifvit anledning till talrika folkskockningar: På regeringens befallping slogs rapell, men nationalgardet bebagade icke röra sig ur fläckesv, förmodligen i anseende till regnet. Ermmellerctid äro inga oroligheter härstädes att befara, sålänge Garibaldi får behålla friheten: Generalen var vid affärden åtföljd af sekreteraren Basso, sin måg och en lifvakt af tio man, som voro fast beslutna att i händelse af behof begogna sina revolvers. För öfrigte, lärer Garibaldi ha sagt med sitt vanliga lugn, ämnar jag icke denna gång låta arrestera mig så lätt rom siat,