Dagens Nyheter – 30 oktober 1867, sida 3

Garibaldis viztelse i Florens och afresa derifrån. En korrespondent i Florevs skrifver den 22 devnes: Jag har oett genersl Garibaldi i dag på morgonen. — Denvs jorenatur, som blifvit så härdad, förnezer sig icke ett ögonblick. Jag ner sett honom lugn, swåleendeo, med klöder ännu betickta af dars efter resan, ae sig omkring med sin lejonhlier. IHMens öga är mera böixtrande ceh hans kinder rödare och starpare än vapiigt; men ljudet af hans röst är alltid detsamme, på en gånk vibrerande och silfveräliogando. Mansen som sårades vid Apromorte och som nyss seglat öfver Medelbafvet i en eländig fiskarebåt, glömmer sina sextio år och sin blestyr; han ämvar kasta ein käpp råa sig och mar echera, Omkring kl. 12 middsgen samlades en ofantlig menniskomassa på det nya BSanta-Marictorget, vid hvilket pgeneral Garibaldi bodde: Eothusiastiska rop at lefve Bom! lefve Garibaldi! nödgade honom awt visa sig på balkongen, oaktadt hans vänner sökte afhålla honom derifrån. Italienares, sade generalen; phär se ni mig ou åter ibland er. Jag vill förena aila mina krafter: raed era, för av omaider föllborda det värf vi föresatt oss, vårt fosterlands befrielse, samt låta verlden veta att vi icke beböfva främmande beaksddaro. aFoiket skall genom enig samverkan med armen snart komma i besittning af denna romerska jord som blott alltför länge varit besudlad af utländsk ockupation. aHvad mig beträffar, försäkrar jag er om att jag in i döden skall biifva min pligt trogen: