Dagens Nyheter – 28 oktober 1867, sida 2

skryt och efter alla edra löften ni kunnat vara nog svag att rymma bort i samma ögonblick ert verk var nära att få en lycklig utgång. Hvad har ni vunnit? Ingenting! Om ni haft mod att fullfölja hvad ni sjelf: beslutat och sjelf börjat, skulle allt nu vara öfverståndet. Edra söner skulle hafva varit qvitt sin rival, och i stället för att vara en utfattig gäldvnär, som äter sin fordringsegares nådebröd, skullv ni fri; förmögea och oberoende hafva befunvit er i den afundsvärda ställningen att vsra fader åt arfvingarne t1 en utaf Eoglands största egendomar. För att åstadkomma detta och tvinga er till bandling, talade jag till benne så, som jag gjorde. Ni kan ej längre dåra er sjelf med den tanker; att hon aldrig skall lära känna sin verkliga ställning, och sålunda edra söner genom hennes okunnighet intaga hennes plats; Har hon ej förr vetat någonting, så vet hon nu allt; och äfven om hon, såsom ni föreslog det, lemnar England, så kan ni likväl aldrig vara säker, ej heller skall E— vara belåten härmed; då hon hvad dag som helst kan återvända: Nej den första planen, er egen uppfinning, är dex enda som duger, och måste genast rättas i verket. Isga balfva åtgärder; blott en enda tillräcklig — Under några ögonblick stod jag liksom förstenad med den fruktansvärda biljetten i win hand. Det enda jag visste var att mitt lif var i fara; men hvarifrån denna fara hotade, om medlen, hvsraf man ämnade begagna sig för att rödja mig ur vägen; om jag kunde rädda mig, derom ipgen aning: ee hela mitt sorgefolla lif har i rig varit så fallkomligt sifven öck Buhö som då. Hiro