Dagens Nyheter – 26 oktober 1867, sida 3

I serligen i är mycket modern och af hvilken model Jag älfv:u begagnar cu; men, mia ekapare, ick passar det hovunes 62 är! Vidars, kära du, ha hoa betalt 300 francs för en kläduiog i Bis narck, då jag fick en i går a!ldeles lika vacke: för endast 180. Si kan hon strö ut sina pen gar, den styggan, men då mamma lånte 150 fr. af henne på cadast två dagar, tyckte hon riktigt illa vara och puttrade hela qvällen på hippodromen. I går var jag med Maria och såg oas före hos m:lle Raymond; Hon har alldeles utmärkta klädningar att välja på; Jag köpte en af följande modell: Underklädsing af ljusgrönt siden, — jag är galen i ljusgrönt; det vet du — monterad med bikupor och bin i paillefärg. Öfverklädning; bestående af sultane i underklädaingens färg, formad till tunique, kantad med en paillefrans: Armar och lif med lika garuityr. Paille-hatt, jemte mantilj af grön tyll. Se der, hvad tycker du om fen? Syster tog ex underkiädniog af hvitt siden: Hon vill alltid pråla; gubevare. Den var garnerad af en fin guldmontyr. Overklädning af blått siden; med fem hvita ränder från lifvet nedåt; Små inväfda guldflugor hoppade på det blåa. Den är visserligen gsuska vacker, men hon har fått det infallet att nyttja sis Dya hvardagshatt med astrarne på, som inte passar till det öfriga, det säger heia verlden, men hon bär den af pur impertinence. Du ser att jag redan kan språket. Men; min Gud, hvad modet är varierande. Jag ser lika många med som utan krinolin; lika många korts som långa klädningar? Ån släta och än uddiga toiletter, men alltid hattar, som dock i sjelfva verket icke äro annat än coiffurer. Mammes; son alltid är bushållsaktig, paraderar på följande vis. Hou köpte ett mycket dyrbart sidentyg, ett mörkt och bastant Bismarcketyg till underklädning, d. v.:s. endast nedtill, ty ofvantill begagnade hon sig äl en gammal svart alpacakjol, som inte dugde till någonting. Men tala inte om detta; Ofvanpå denna sammansättniog har hon en slags knickerbocker, ett verkligt litet mästorstycke, — men det är gammalmodigt. Vidare en brun paletå, köpt för godt pris borta vid Temple; två år gammal, men ånyo modern och efter sista snitten; Pappa går på Caf Satde hvarenda qväll; sen han skickat oss på en teater eller också följer han oss på någon bal. Han går omsvept med en stor schal, ty det är inte modernt med öfverrock. Han ser för rolig ut; gubben! Du vet ju att bernsten är mycket på modet; nu blir det korall och sen guld och silfver, Gulddrägter äro ändå inte vackra; Jag såg en kines häromdagen, som var klädd från topp till tå i guldtyg; det var för mycket för de svaga; tänkte jag, men moster Agneta funderar visst på något dylikt till julen: Nu farväl; bästa Lotta, pennan faller mig ur handen af trötthet: Må väl; och tänk någoagäng på din Olaire. P. S: För all del gå inte med kuickerbocker på gatan, då skratta alla åt dig. Jag frankerar icke brefvet; ty då kommer det bort, säger pappa. Likväl är det tvärtom med bref; som komma till Paris: Kan du skaffa mig en afekrift af Carlens: Soldathustrun? Jag vill öfversätta den på fransyska; och min musiklärare skall sätta den i musik: Farväl! D. 8. F.