Dagens Nyheter – 17 oktober 1867, sida 3

— Det torde också vara det bästa ni kan göra; menar jag: Stötande ned några böcker ifrån bordet, bad han mig taga upp dem; ech under det jag gjorde så, begagnade han sig af tillfället och smakade på flaskans innehåll. — Ingen fara; utbrast han seende min förskräckelse. Inte illa; jag önskade jag hade en ankare af varan. — Drycken är då ej farlig? utbrast jag glad: — Men hkhvarföre trodde ni då att så var förhållandet? Nu omtalade jag för honom allt, mina möten med ziguenerskan; hennes hotelser och spådomar: — Allt det der är, trots hennes ypperliga dryck, ej värdt en pris snus. Om ni ännu en gång träffar henne; så bed henne komma hem till mig. Denna dryck är en dekokt af mycket sällsynta örter och värd ett helt apotek. — Verkligen! Då var jag visst mycket otacksam. — Åh; det är ett ganska vanligt fel, och ni är ej alldeles vanlottad i den vägen: rr XIV, Under hela denna tid var min moder sjuk och huset uppfyldt af herr Cunninghams gäster; hvilka till min stora förargelse tycktes hafva valt terassen till sin favoritpromenad, men då jag jemt hade jalousier för fönstren, tröttnade de slutligen att plåga mig med sin oförskämdhet: En var likväl synnerligen efterhängsen; och denne var min budbärare till doktor Medway: Mor