Dagens Nyheter – 17 oktober 1867, sida 2

— Men; doktor Medway — — Jag vet; ni vill säga; att ni ej uppsökt dem; men jag vet också; att de skola uppsöka er; och det är detta som måste förekommas. Fatta då ej eld, kära barn; utan emottag mitt råd såsom det är menadt och akta deruppå. Hvem skall nu vaka öfver gossen? — Jag. — Prat! Ert hufvud sjuder såsom en vulkan; och edra pulsar bulta som hammare; Ni måste genast gå till hvila; — Låt mig då lägga mig på ett täcke på golfvet bredvid Fulke; — För att skaffa er rheumatism! Alldeles icke! Hvar är ringklockan? Någon af lättingarne dernere måste upp och göra någonting för födan: — Man skall ej höra er. — Det skola vi se. a Han ämnade just fatta klocksträngen, då i detsamma herr Cunningham inträdde. Hans rödbrusiga ansigte och matta ögon utvisade; alt han eft.r vårt sista möte ej försmått vingudens gåfvor. Då herr Canningham ej kunde se läkaren; gaf han sitt raseri fria tyglar och frågade under skymfliga tillmälen; hur jag vågat skicka hans vänner i mina ärenden; Vid hvarje annat tillfälle skulle jag hafva svarat honom på samma sätt; ty tiden hade ännu ej blidkat mitt hat till honom; men nu var jag så utmattad både till kropp och själ, att jag ej kunde svara ett enda ord. Herr Cunningham ämnade just lemna rummet, då doktor Medway i detsamma steg fram och sade: