Dagens Nyheter – 14 oktober 1867, sida 2

Georg, hvaruti hon samtyckte att blifva hans hustru: Sedan brefvet var alskickadt; började hon ångra sig, under det att jag, nästan vansinnig vid tanken på att förlora henne; lemnade fritt lopp åt mina tårar: Men hennes ånger och mina tårar kommo för sent; Georg kom på kärlekens vingar; i hans hem var allt i ordning att emottaga henne; och han ville ej medgifva något uppskof. — Ni är ej lycklig; Betty; sade han till svar på hennes begäran om ett kort uppskof; och ni skall ej stanna här längre; Ni ser tio år äldre ut än ni gjorde för tolf månader sedan, och lemna derföre genast dem ni med ert hjertblod tjenat; och som ej veta att sätta värde på er: Förgäfves sökte Betty, halft bevekt af mina svyftningar och sitt eget ömma hjerta; att beveka sin älskare. Han var obeveklig; och då min moder ej ville nedlåta sig till att bedja den bästa tjenarinna i hela England qvarstanna hos sig, då hon en gång yttrat sin önskan att lemna oss; så kunde saken ej bjelpas: Dagen derpå lermnade Betty Ellerslie hemligen; ty hon hade ej mod att säga oss farväl; Till en början var sorgen öfver hennes förlust nästan större än jag kunde fördraga, och jag försjönk i ett slags vansinnig förtviflan; brydde mig om ingenting och tillbakavisade till och med Fulkes smekningar samt bemötte fröken ovänligt: Slutligen kom mina goda genius; herr Murray; på sin resa till södra kusten till BEllerslie. Han . hade knappt varseblifvit hurudan sakernas ställning var; förrän han genast tog sina mått och