Dagens Nyheter – 14 oktober 1867, sida 2

Rätteg.och polisnyheter, RE olisen. Upptaget lik. I lördags på morgonen upptogs i Bruonsviken liket efter en obekant mansperson BRådhusrättere. Vedhuggare-oreligheter. Vi hafva förut ombämnt det af vedhuggare begångna våldet å hr Föltzaus vedbuggningsmaskin vid Nybron den 20 sistlidne september. I lördags hölls i rådhusrättens 6:te afdelning ransakning rörande detta våld. Sju af de, enligt rapporten, mera framstående orostiftarne voro denna dag inkallade och närvarande; nemligen arbetskarlarne W. R. och A. G. Andersson, A. P. Skoglund, A. W. Eriksson, P. J. Svensgon och J. G. Rask (intagen på södra arbetsinrättningev), samt permitterade artilleristen vid 7:de batteriet Jan Jansson. Herr Gältzaus ombud, poliskonstapeln P. Bergqvist, påstod bestämdt att han, gom nämnde afton varit på pass,, igenkände de närvarande 7 sågom delaktiga 1 våldet; att de hurrat och sk-ikit; yttrat hotelser att kom ej meskinen kom bort skulle dö helt och hållet förstöra densamma m. m.; att en arbetskarl Jonsson, anställd hos hr Giltzau som vediläggare, blifvit hotad med stryk samt förföljddå han tog till flygten. Slutligen hade våldsver, karne lofvat att sätta eld på egendomen. Alla hade varit fulla. Ombudet yrkade härefter ansvar å alla de anklagade; hufvudsakligast dock å Rask och bröderna Andersson, enär desse varit värst. De anklagade fingo härefter i följande ordning förklara sig: Artilleristen Jan Jansson: Jag var inte med, utan skulle bara hemta mina sågdon. Det enda jag sa var, att bokhbållaren gjort orätt å inte annat, å för resten sjöng jag visor, fula förstås, för lite full var jag. R. W. Andersson: Jag var då inte alls inne på gården bara... Artilleristen som var 3 alnar och några tum lång (afbrytande och görande honnör). Ursäkta, hr rådman, jag vill svimna. Domaren: Jaså, ja gör det då (till stadstjenärne) led ut honom! R. W. Andersson (fortsättande)... bara i dörrn, ja; skrek inte ett ord; skojade inte för två styfver och var nykter som en spik. Skoglund. Jag var då alls heller inte med, för jag stod vid Sandhamn och la i ved, å sen . .. Domaren (afbrytande). Hör du! Var du vid Sandhamn? Skoglund (upplysande). Ja, si vi kalla den der fyliningen vid Nybron för Sandhamn. Nå, å från Sandhamn gick jag direkt till Lubeck, ja, ja, krogen förstås, der tog jag mig en sup; för resten har jag aldrig skojat och aldrig varit full. Eriksson. Jag var inte med; jag hörde bara att di hurra, å inte kände jag någon. Domaren. Kände du ingen endaifolkhopen? Eriksson. Nej vars; det stod en hel hopeiihop; inte kan jag veta hvad dom va förena. För resten skall jag säga, att jag aldrig varit full å inte har med det här att göra. A. G. Andersson. Jag har aldrig varit i maskin. Det, som di gjorde med maskin, var gjordt när jag kom dit. Domaren. Kände du igen någon af de närvarande? Andersson. Nej, tycker nån de! Jag såg ingen enda bekant, bara menniskor. Sjelf var jag nykter, så det kunde jag väl si. Svensson. Jag var inte med på vilkor, det är säkert, för nykter var jag. Rask. Jag gick bara förbi maskin; åsså hörde jag dom hurra. Domaren. Du kände väl igen några bekanta der Rask. Nej vars; di va civila allihop, så det gick inte. Ransakningen uppsköts till lördagen den 26 oktober, då de anklagade skulle återkomma vid hemtnings påföljd. En som blifvit dömd till straffarbete på sjunde afdeiningens, I rådhusrättens 6:te afdelning afslutades i lördags ransakningen med för 4:de resan stöld anklagade och häktade förre kronoarbetskarlen Anders Gustaf Hallberg: och dömdes Hallberg, för det han från lärftskramhandlaren A. G. Jonsson stulit en skjorta, en tröja och ett par byxor, att hållas till) straffarbete i 8 år sarot att i 10 år vara medborgerligt förtroende förlustig. En skeppare som styr erätt kurs, oaktadt kompassen ej missvisar. Härefter fortsattes ransakningen med häktade förre skepparen Häggström, anklagad för stöld af en kompass från en skeppare Wistrand. Häggström, hvilken envist nekat för stöden af kompassen, utan sagt sig på god tro om den ärliga åtkomsten köpt densamma, hade vid föregående rättegångstillfälle anhållit att få hörd en skeppare berg, hvilken skulle varit närvarande då köpet afslutats. . Skepparen Öberg, hvilken denna dag var tillstädes, visste dock endast berätta, till ringa fromma för den anklagade, att den enda person han sett utbjuda nämnde kompass till salu, varit just den anklagade sjelf, samt att denne af vittnet slutligen misstänktes för att hafva åtkommit avarana nå när.