Dagens Nyheter – 14 oktober 1867, sida 2

ingen salighetshöjd; förtjenad eller oförtjenad; kuade någonsin försona eller uppväga. denna fasaväckande orättvisa, utöfvad mot denne ende olycklige. Hvilken utaf eder skulle kunna njuta af himlen elier ens fördraga den ett ögonblick, om han visste; att en broder vore dömd till evinnerlig, allt mer och mer ökad pina; under det att, år på år och tidehvarf på tidehvarf; hela evighetens ändlösa kedja fortfore att vinda sig omkriug helvetets rastlösa hjul! Jag påstår att tanken på en enda sådan menniska skulle fylla sjelfva himmelen med elände, och att den bästa af menviskor skulle förakta den ecviga salighetens glädje, skulle försmå himlen och säga: egif mig min broders plats; det finnes ipgen himmel för mig, så länge han är i helvetetl Men enligt den lära, som allmänt förkunnas; väntar en sådan fördömelse icke blott en menniska, utan den ojermförligt största delen af menniskoslägtet — odödligt endast för att drabbas af evig olycka: Detta är den allmänna läran för närvarande här i landet. Den har förkunnats i de kristna kyrkorna under mer än sexton århundragen — förkunnats i Kristi namn! En sådan odödlighet vore en förbannelse för menniskorna, för hvarje menniska — icke mindre den efrälsta än den aförtappade; ty hvera skulle vilja blifva qvar i bimlen på sådsna vilkor? Säkerligen icke han; som grät med de gråtande! Dock i trots af denna låga föreställning om en kommande verld, har mensklighetens religiösa tro på hvarje menniskas eviga lif förblifvit orubbad. Detta bevisar huru stark denna instinkt måste vara; då den kan uppbära tyngden af en så vidrig och förbatlig lära och ändock fortlefra.