Dagens Nyheter – 14 oktober 1867, sida 1

och att den som handlar både orätt och oklokt räddar hvarken sig eller de sina dermed för mera än en timma — en dag — en vecka; och att han derefter måste falla i ännu djupare elände. En nyss timad händelse i Kalmar och det sätt; hvarpå en annan tidning omtalat densamma med dess följder, har gifvit anledning till dessa betraktelser: Händelsen, som vi berättade ilördagsnumret; var den att en mängd varfsoch ardra arbetare som träffade stadens störste spanmålshandlare ensam vid sjön; hotade att kasta honom deruti, om han icke lofvade att sälja rågmjöl åt dem till billigare pris än det i staden gångbara; hvilket han gick in på för att rädda sitt lif. — En annan tidniog här har, utan att yttra ett ord af ogillande öfver erbetarnes våldshandling; framställt med en mycket genomskinlig belåtenhet att en annan spanmålskandlare i Kalmar har följ den, förstes exempel och äfven nedsatt priset på rågmjöl. Men huru länge skall detta fortfara? Det pris; hvartill desse herrar, för att rädda lif och egendom, nu sälja mjölet, är så lågt att det icke betäcker kostnaderna för inköpet af spanmålen; för dess malning och försäljning. Följaktligen måste de snart upphöra med både malningen och försäljningen afrågrojöl. Ingen annan skall heller kunna öppna försäljning af sådant mjöl, då han likaledes hotas af äfventyret att antingen nödgas sälja med förlust eller ock — blifva kastad i sjön eller ibjälslsgen. Följden af arbetarnes försök att tvinga sig till lågt pris måste ovilkorligen blifva att de få ingen vars, — att handeln upphör. Det återstår då för dem att sjelfve hemta varan på annan ort. Det kostar mera än de 25 öre på purdet, som de våldsamt för tillfället nedprutats Deita hvad den praktiska följden för arbetarne sjelfve beträffar. Hvad angår Kalmar-arbetarnes gerning, så var den en låghet. Attfemtio man öfyverfalla en enda; det är vanhederligt, det är icke svenskt.