Dagens Nyheter – 10 oktober 1867, sida 2

oo Ne eo RN Se oh pe rakt af kapten P. Nilsson samt stadd på resa från kellefteå till Libeck med last af bräder och sparar; öfverfölls natten mellan den 2 och 3 dennes, öder om Bjurö klubb, af sydvestlig stor och hög jö, så att fartyget sprang läck och efter cirka jugu minuter fylldes med vatten. Besättningen 1tgjordes af kapten och :två man, hvarjemte en ragling medföljde -som passagerare. Stormen och sjögången tilltogd..mer och mer. För att lätta fartyget något utkastades däckslasten; men det var redan så fyldt med vatten att det icke vakade sjön. Kajutan var alldeles full af vatten, så att både proviantoch vattenförrådet voro totalt förstörda. En brottsjö krossade fartygets båt och spillrorna af densamma bortfördes i ett ögonblick. Hunger började nu, efter ett dygns segling, att kännas. En man af besättningen skickades ner i kajutan för att söka få reda på en bit bröd, men uppkom, efter att till under armarne ha vadat i vatten, med det besked att intet af. provianten kunde uppsökas, hvarjemte han af rädsla eller till följd af. annat hastigt påkommet illamående visade sig nästan halft vansinnig, så att kaptenen, för att rädda homom från att omkomma i vågorna, måste surra fast honom vid kabyssen i lovart, der han efter en kort stund afled, hvarefter hans döda kropp, som man ville hafva med sig till land, ifall sådant kunde låta sig göra, fastsurrades å fartyget. Man beslöt nu att vända och försöka inkomma till Umeå eller Nordmaling. Sjön blef allt högre och högre och bortslet bredfocken samt allting å däcket, hvarvid liket efter den aflidne mannen jemte den spira, vid hvilken det var fastsurradt, bortfördes af vågen. På middagen den 3 kom en brigg i zigte och nu hissades nödflagg; men antingen sjön gick för hög för att briggen skulle kunna närma sig eller att det nödställda fartyget ej af densamma observerades — den fortsatte sin kurs och försvann tillika med hoppet om räddning i mån som aftonen palkades. Efter en fasansfull natt, utan en droppa vatten att läska gommen med, utan en brödbit eller något annat ätbart att stilla hungern med, utan det ringaste skydd mot de alltjemt öfverspolande sjöarne, sågo de tre männen dagsljuset åter frambryta. Med svigtadt storsegel och stagfock fortsattes färden, visserligen efter kompass, men utan sjökort, som bortspolats af sjön, tills fram på eftermiddagen, då vinden plötsligt sprang om på nordlig och nordvest och rasade med nästan ännu större häftighet än förut, hvarjemte sjöarne blefvo krabbare och kortare samt kölden skarpare. Hoppet att kunna nå något land, gom nyss förut närdes var omöjligt, sedan det visat sig att fartyget, som Mörkret inbröt ånyo och utåt hafvet måste färden styras, alltjemt under brottande med de rasande elementerna, som ej gåfvo hvarken sig sjelfva eller fartygets besättning ett ögonblicks hvila. Utmattade af ansträngning och hunger ledo de olyckliga en brännande törst. Åter gjordes ett försök i kajutan att finna något att stilla hungern med, då de till sin stora glädje påträffade en kruka med lingon, af hvilka de åto och som för ögonblicket något släckte den olidliga törsten. Den 5 frampå förmiddagen, efter trenne dygns försakelser at mat och dryck samt nästan stelnade af köld, kom fyrskeppet Grundkallen i sigte och åter sattes nödflaggen till. Denna observerades nästan ögonblickligt af den för sin vaksamhet och raskhet af så många nödställda skeppsbrutna högt lofordade befälhafvaren på detta fyrskepp, kapten J. A. Råberg, som genast utsände en bemannad båt inbergade till fyrskeppet den ramponerade farkosten och upptog de nära döende skeppsbrutna, hvilka han försåg med torra kläder, mat och dryck samt skötte om dem på bästa sätt. Efter att under ett dygn på fyrskeppet hafva återhemtat sig och sedan de af kapten Råberg erhållit något proviant och ett kärl vatten med sig, begåfvo sig kapten Nilsson och hans besättningskarl samt den medföljande ynglingen åter på väg söderut på sitt illa tilltygade och i marvatten flytande fartyg. Vinden, gom ännu stod nordlig, hade bedarrat och sjögången var mindre. Det lyckades nu kapten Nilsson att komma in i Öregrunds skärgård, hvarefter resan fortsattes bit till Stockholm. I söndags afton uppkom fartyget på strömmen, bogseradt af en ångslup, som päträffat detsamma i skärgården. Emellertid bar den outtröttliga besättningen sedan deas varit sjuk af svullnader i armar och ben; en följd af ansträngningar och köld. Kap: ten Nilsson; som är boende här i hufvudstaden, har hustru och sex harn: Han var i mycket små omständigheter förut, men har, utom en kanske för alltid förlorad helsa, blifvit ännu fat tigare derigenom att en stor del saker, som har köpt för att här eller i Libeck afyttra, unde resan gått förlorade: Om någon skulle vilje gifva den fattige sjömannen och familjefadren er skärfj så emottages den. med tacksamhet al skeppsmäklaren C: D. Nordström; hvars konto är i huset J4 12 vid Skeppsbron och som on den fattiga femiljen lemnar närmare underrät telser: (A:-B.) . Bergnireg af sjunkande far. tyg. Sistlidne söndag afseglade härifrån slu pen aHildaq, kapten A. Johanson; med jernlast destinerad till Köpenbamn men stötte på et munmnd2 ameallan otadan ank Wayrhalm mnnsgsoeför S af de stackars menniskorna, var nu helt och hållet försvunnet. Man måste åter vända; ty att kryssa alltjemt öfverspolades, vägrade att gå öfver stag..